den 21 november

Interpellation 2005/06:128 av Tobias Krantz (fp) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)

Regeringens utnämningspolitik

Under de senaste åren har rapporterna om regeringens missbruk av utnämningsmakten duggat tätt. Folkpartiet har till exempel kunnat peka på Arbetsmarknadsstyrelsens, Ams, starka koppling till det socialdemokratiska partiet och den stora andelen personer med socialdemokratisk partibok som ordförande för statliga utredningar. Ams har aldrig haft någon annan än en socialdemokrat som chef (Det socialdemokratiska Ams, rapport från Folkpartiet, mars 2005). En analys som riksdagens utredningstjänst nyligen har genomfört, på Folkpartiets uppdrag, visar att 75 % av dem som under perioden 1994@2004 utnämndes till utredningsordförande och hade en partipolitisk bakgrund var socialdemokrater (dnr 2005:1417).

Mönstret går igen också inom andra delar av den statliga förvaltningen. Överallt, på de ledande chefsbefattningarna, dominerar personer med ett förflutet inom Socialdemokraterna. Regeringsformens föreskrift (RF 11:9) är tydlig: ”Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.” Regeringen har genom sin politik självsvåldigt i praktiken satt den bestämmelsen ur spel. Det är rimligen inte enbart socialdemokrater som är kompetenta att vara chefer över statliga myndigheter eller leda viktiga utredningar. Det är en statsrättslig revolution som pågår. Den svenska förvaltningsmodellen med sin tydliga bodelning mellan politik och förvaltning riskerar inom en mycket snar framtid att vara ett minne blott.

Regeringens utnämningspolitik har utsatts för mycket hård kritik. Till kritikerna hör bland andra Riksrevisionsverkets förra generaldirektör Inga-Britt Ahlenius som uttryckte sig på följande vis i början av förra året: ”I Sverige dyker det plötsligt upp en ny generaldirektör och ingen har insyn i den processen. @ @ @ Man utkräver inte ansvar av sina politiska vänner och man kan aldrig ställa regeringen till ansvar för en dålig utnämning”(Dagens Industri den 23 januari 2004).

Men också riksdagen har vid flera tillfällen kritiserat regeringens utövande av utnämningsmakten (bet, 2003/04:KU20, prot, 2003/04:122, bet, 2004/05:KU20, prot, 2004/05:133). Riksdagen har bland annat krävt ökad öppenhet och insyn i utnämningsförfarandet. Men regeringen har vägrat att ta några som helst steg i den riktningen. ”Regeringen gör en bedömning av de kandidater som finns utan att vi lämnar ut slutfasen till offentligheten”, förklarade vice statsminister Bosse Ringholm exempelvis vid en frågestund i riksdagen så sent som i mars i år (prot. 2004/05:84).

I stället fortsätter regeringen att bakom stängda dörrar, helt utan insyn, fördela högre statliga tjänster till lojala partikamrater. Under sommaren och hösten har en rad uppmärksammade tillsättningar ägt rum som faller väl in i det etablerade mönstret. Mikael Sjöberg, socialdemokratisk statssekreterare, utsågs till generaldirektör för Arbetslivsinstitutet, Ewa Persson Göransson, också hon socialdemokratisk statssekreterare, utnämndes till chef för Statens institutionsstyrelse och Bo Bylund tillsattes som generaldirektör för Ams.

Förvaltningspolitiken förtjänar en central plats i det offentliga samtalet; ytterst handlar det om en viktig beståndsdel i det demokratiska styrelseskicket. Sverige behöver en självständig och effektiv statsförvaltning i medborgarnas tjänst. För det krävs bland annat ökad insyn och öppenhet i hur utnämningsmakten utövas. Folkpartiet har därför exempelvis poängterat att de kravprofiler som tas fram inför tillsättningar av högre statliga tjänster ska göras offentliga så att granskning i efterhand blir möjlig. Vi har också pekat på en modell med öppna utskottsutfrågningar av blivande myndighetschefer. Det skulle minska utrymmet för svågerpolitik och vänskapskorruption.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att bringa regeringens utnämningspolitik i bättre överensstämmelse med grundlagen?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att reformera utnämningsmakten i riktning mot ökad öppenhet och insyn?