den 16 november

Interpellation 2005/06:113 av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Arbetsmarknaden för synskadade

Synskadade har stora svårigheter att finna, få och behålla ett arbete. Bara 50 % av de synskadade i yrkesverksam ålder har ett arbete.

I dag håller dessutom synskadades konkurrensvillkor på att försämras. Det beror på att Försäkringskassan tolkar lagarna annorlunda jämfört med vad de gjort tidigare. I sin nya tolkning hänvisar man till Arbetsmiljöverkets bedömning av vad som anses som en ”tillfredsställande arbetsmiljö”. Fokus har ökat på arbetsmiljölagen och arbetsgivarens ansvar för olika anpassningsåtgärder.

Synskadades beroende av arbetstekniska hjälpmedel gör att en arbetsgivare inte så ofta är beredd att anställa en person med synskada om man vet att man får extra kostnader för inköp, reparation och utbildning på arbetshjälpmedel som den synskadade behöver.

En synskadad person har minst samma behov som andra att fortbilda sig inom sitt arbetsområde och att kunna utvecklas i sin yrkesroll. Dessvärre är det svårigheter för den synskadade att få del av informationen för sin fortbildning. Av den anledningen måste arbetsgivaren få stöd från samhället till att ta fram facklitteratur till den synskadade, tillgängliggjord som talbok, E-text eller i punktskrift. Kostnaden för att producera materialet är hög och det gör att arbetsgivaren kan känna ett motstånd till att stå för den kostnaden.

Försäkringskassan har tidigare bekostat inläsning av facklitteratur inom ramen för bidraget för arbetshjälpmedel till funktionshindrade i arbetslivet. När synskadade numera ansöker om bidrag från Försäkringskassan, för att tillgängliggöra facklitteratur, avslås ansökningarna med motiveringen att det inte kan anses vara ett arbetshjälpmedel. Det innebär att de synskadade inte kan ta del av facklitteratur och därmed ha möjlighet att fortbilda sig.

Som en följd av att synskadade har små möjligheter att fortbilda sig kan de inte heller ”klättra på karriärstegen”, vilket innebär att de oftast blir kvar på samma lönenivå år efter år och när inte inkomsten ökar så ”fastnar” den synskadade i samma sjukersättning och det påverkar också deras pension på ett negativt sätt.

Den som mitt uppe i sitt arbetsliv får en synskada ställs då inför en stor omställning och utmaning i livet. Om de ska komma tillbaka till arbetslivet igen så fordras det att det finns ett fungerande system för rådgivning, rehabilitering, hjälpmedel och anpassning av arbetsplatsen. Förutom visst reglerat ansvar för landstingens rehabilitering vid syncentralen samt arbetsgivaransvaret är statens insatser uppdelade mellan Försäkringskassan och Arbetsmarknadsverket.

Under 1960-talet lades ansvaret för nysynskadades rehabilitering på Arbetsmarknadsverket. Där finns utbildade experter med kunskap och erfarenhet av synskadades behov ute på arbetsmarknaden. På 1990-talet flyttades ansvaret för arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetshjälpmedel och arbetsplatsanpassning till Försäkringskassan för den som varit anställd mer än ett år. Arbetsmarknadsverkets Rehab syn, som är Arbetsmarknadsverkets specialfunktion för synskadade, har fortfarande ansvar för de synskadade som är arbetslösa eller nyanställda. De borde också ha ansvaret för alla synskadade.

Som det fungerar i dag måste Försäkringskassan, vid synskadeärenden, begära in expertutlåtanden från Arbetslivstjänsterna. Det tar tid och de måste betala för tjänsten. Om Arbetsmarknadsverkets Rehab syn finge ha ansvaret för alla synskadade som arbetar skulle det underlätta och bli snabbare hantering av de olika ärendena, och alla parter skulle må bättre än vad de gör i dag. Arbetsmarknadsverkets Rehab syn sitter inne med kunskapen och de bör därför få helhetsansvaret för de synskadade i yrkesverksam ålder. Effektiviteten och tryggheten skulle markant förbättras.

Mina frågor till statsrådet är följande:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att de synskadade ska få den fortbildning som de är berättigade till via facklitteratur klassad som hjälpmedel och därmed få materialet på punktskrift, E-text eller talbok?

2. Vad avser statsrådet att göra för att arbetsgivaren ska få hjälp med de extra kostnader som det kan innebära att anställa en synskadad person?

3. Hur avser statsrådet att hantera frågan om att synskadade har svårigheter att ”klättra på karriärstegen”, vilket innebär att de stannar kvar på samma sjukersättningsnivå samt kommer att få låg pension?

4. Hur avser statsrådet att hantera frågan om att Arbetsmarknadsverkets Rehab syn bör få ha ansvaret för alla synskadade i yrkesverksam ålder?