den 15 november

Interpellation 2005/06:110 av Inger Lundberg (s) till socialminister Berit Andnor (s)

Tillfällig föräldrapenning

I anslutning till budgetpropositionen för 2004/05 tog riksdagen ställning till en länge efterlängtad reform. Föräldrar till svårt sjuka barn gavs rätt att vara hemma hos sina barn utan den tidsmässiga begränsning som annars gäller vid tillfällig föräldrapenning.

Vid bland annat Försäkringskassan i Örebro har man reagerat starkt på att tillämpningen av lagstiftningen kommit att bli för begränsad. Trots att 4 kap. 10 § b, lagen om allmän försäkring endast talar om svårt sjuka barn har Försäkringskassan med hänvisning till förarbetena inför lagen tvingats tillämpa lagstiftningen så restriktivt att det bedöms vara nödvändigt att det föreligger en påtaglig fara för barnets liv om en förälder ska ha möjlighet att vara hemma med tillfällig föräldrapenning under ett eller flera år. Problemen att tillämpa den aktuella paragrafen gäller inte enbart Försäkringskassan i Örebro, utan lär också gälla andra försäkringskassor.

De exempel som olika försäkringskassor främst tagit upp med Riksförsäkringsverkets huvudkontor handlar om svårt cancersjuka barn, som går under behandling och under hela behandlingsperioden är beroende av att någon förälder på heltid kan stötta dem i hemmet och i sjukvården. Dessa barn är helt beroende av en framgångsrik behandling, men när de får behandlingen anses det ofta inte föreligga ”en påtaglig fara för barnets liv”. Kassorna tvingas därmed avslå ansökan om tillfällig föräldrapenning trots lagens formulering om svårt sjuka barn och trots att det finns en bred enighet både hos sjukvårdens och Försäkringskassans personal om att det enda rimliga vore att föräldrarna fick rätt till tillfällig föräldrapenning utan tidsmässiga begränsningar.

I Örebro diskuteras för närvarande ett ärende som berör en fyraårig pojke, som har en svår form av leukemi och behöver behandling under en tvåårsperiod. För att kunna ta hand om barnet har modern hoppat av sina studier och fadern minskat sin arbetstid. Snart är de 120 dagarna med tillfällig föräldrapenning slut. Sannolikt löser sig situationen kortsiktigt för familjen genom att en förälder blir sjukskriven. I den aktuella situationen mår föräldern så dåligt att hon inte klarar ett engagemang utanför hemmet. Detta kan vara en praktisk lösning, men den blir betänklig både ur förälderns synpunkt, som primärt inte är sjuk, och ur samhällets synpunkt, som i andra sammanhang markerar vikten av en strikt tillämpning av sjukförsäkringen.

Jag vill därför fråga socialministern om hon är beredd att följa upp tillämpningen av lagstiftningen om tillfällig föräldrapenning mot bakgrund av de ärenden som beskrivits ovan.