den 14 november

Interpellation 2005/06:109 av Annika Qarlsson (c) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Brommageriatriken

I oktober förlorade Brommageriatriken @ ett av Sveriges bästa och största personaldrivna sjukhus @ en upphandling i Stockholms landsting. För många bland såväl personal som patienter och anhöriga har det framstått som obegripligt att ett sjukhus som levererar vård av högsta kvalitet till en kostnad som ligger långt under det aktuella landstingets genomsnitt kan förlora en upphandling, trots att ansvariga politiker framhåller att kvaliteten har vägts in till 40 %. En ökad delaktighet från personalen framhålls ju ofta som positiv och en viktig källa till förnyelse och ökad effektivitet och kvalitet, men ändå har upphandlingen tydligen inte kunnat ta hänsyn till detta. Även längden på kontraktstiderna har ifrågasatts. För utförare med andra drivkrafter än rent vinstintresse sänker det motivationen att kontraktstiderna är så korta att man nätt och jämnt hinner införa sitt verksamhetskoncept innan det är dags för en ny upphandling.

Ansvaret för hur upphandlingen i Stockholms län har genomförts vilar självklart på vänstermajoriteten i landstingets styrelse. Det förefaller inte som att man till fullo har utnyttjat de möjligheter som finns när det gäller utformningen av kriterierna för upphandlingen. Men riksdag och regering har ändå ett ansvar för lagen om offentlig upphandling. Många landsting och vårdgivare @ inte minst ideella sådana @ har pekat på att LOU kan få absurda effekter. Möjligheten att inom rimliga gränser värdera kvalitet, ideella mervärden och kontinuitet uppfattas som för begränsade. En översyn av LOU behövs uppenbarligen.

En förnyad lagstiftning för upphandling av välfärdstjänster bör innehålla regler som möjliggör längre kontraktstider eller möjlighet för förlängning för ideell eller personaldriven verksamhet i de fall verksamheten bedrivs kostnadseffektivt och med god kvalitet.

En utredning av lagen om offentlig upphandling pågår och har givits tilläggsdirektiv som delvis berör dessa frågor. Detta arbete måste bedrivas skyndsamt och med intentionen att skapa ett ramverk som ger långsiktigt bra förutsättningar för en välfärd med ett stort inslag av ideella och personaldrivna utförare. Det är den bästa garantin för en långsiktig utveckling av såväl kvalitet som effektivitet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka förändringar avser statsrådet att göra i lagstiftningen kring offentlig upphandling av välfärdstjänster?

Avser statsrådet att lägga fram förslag som möjliggör längre kontraktstider för vissa utförare av välfärdstjänster, förutsatt att de bedrivs med god kvalitet och kostnadseffektivitet?