den 11 november

Interpellation 2005/06:105 av Axel Darvik (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Kvalitet i högskolan

Det har under den senaste tioårsperioden skett en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen. Regeringens mål är ju att 50 % av en årskull ska påbörja högre utbildning före 25 års ålder. Antalet studenter har ökat med 86 %, antalet doktorander med 55 % men antalet lärare med bara 17 %. Ersättningen till lärosätena som baseras på antalet studenter och antalet producerade poäng och examina har minskat i reala termer med ca 20@25 % enligt Högskoleverkets beräkningar. Detta har lett till att varje lärare fått betydligt mer undervisning och därmed mindre tid för forskning och egen fortbildning. Varje student har också fått mycket mindre undervisning och handledning, och undervisningen har ofta skett i form av storgruppsföreläsningar. Detta har medfört att kvaliteten i den högre utbildningen har sjunkit.

Folkpartiet driver en linje där kvalitet i utbildningen är det viktigaste målet. Då får kvantitativa mål om hur många akademiker som ”produceras” stå tillbaka. Verklig valfrihet får studenterna om deras utbildning håller den utlovade kvaliteten så att det blir möjligt att själv välja jobb eller akademisk karriär som sitt framtidsmål. Som liberal kan jag aldrig acceptera försämringar av kvaliteten, något som leder till större ofrihet för individen. Det är viktigt att det nu görs satsningar för att öka antalet disputerade lärare per student.

Minst lika viktigt som lärarnas kunskaper är deras förmåga att föra ut kunskapen. Generellt har pedagogiska meriter hos lärarna inom högskolan aldrig kunnat mäta sig med vetenskapliga. Att stärka lärarnas pedagogiska förmåga är ett viktigt mål för att höja kvaliteten på den högre utbildningen. Högskolorna måste intensifiera arbetet med att fortbilda lärare inom pedagogik och lärandets metodik. Statusen för pedagogiska meriter måste höjas. Att premiera pedagogiska kunskaper genom ett belöningssystem är ett sätt att stärka pedagogikens status inom högskolan. Ett sådant belöningssystem ska väga in de kursutvärderingar som studenterna gör efter avslutad kurs.

För att öka kvaliteten och verklighetsförankringen i utbildningen är det viktigt att studenterna har kontakt med näringsliv och arbetsmarknad under studietiden. Att ge studenter fadderföretag som de följer genom hela utbildningen är en väg för att bredda studenternas personliga nätverk. Mentorprogram med företrädare från näringslivet är ett annat sätt att ge studenter bättre kontaktytor som i sin tur ökar deras chanser att få ett jobb.

Civilingenjörerna har blivit av med sitt krav på praktik eftersom den inte var poänggivande. Detta måste ändras så att alla utbildningsprogram i normalfallet har krav på praktik för att få ut examen. Högskolan ska även ta ansvar för att hjälpa till med att hitta praktikplatser. Praktik under utbildningen ger en positiv berikning i två led. Studenterna får en ökad förståelse för yrkesrollen och näringslivets spelregler. Näringslivet får en ökad förståelse för vilken kompetens högskolorna har att erbjuda.

Min fråga till utbildningsministern är om han kan tänka sig att införa ett belöningssystem inom högskolan för att höja statusen för lärares pedagogiska meriter.

Jag vill även fråga om han är beredd att införa krav på praktik på alla utbildningar där det är möjligt.