den 11
november
Interpellation 2005/06:104 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Ulrica Messing (s)
Långsiktig lösning för
förbindelsen till Holmön
En ny vinter nalkas. I Västerbotten har den första
snön fallit. På Holmön, utanför Umeå, gör sig de 90 bofasta invånarna redo för
en ny vinter, en vinter i ovisshet. Kommer kommunikationerna att fungera den
här gången?
Holmöns
förbindelse till och från fastlandet har under många år upprätthållits av
staten via Vägverket. Under sommartid via färja och båt och under vintertid via
allmänt upplåten vinterväg, vars utstakning sköttes av Vägverket fram till
1997. Efter detta har stakningen upphört eftersom Vägverket inte anser att det
tillhör deras ansvar att upprätthålla vad de kallar en terrängled. Något
formellt beslut att upphöra tycks dock inte ha meddelats. Detta medför att det
i dag finns en båtförbindelse så länge det är öppet vatten. Men trafiken
vintertid måste, av säkerhetsskäl, ske med hydrokopter eller helikopter. Dessa
färdmedel har stora begränsningar och medför stora kostnader för Umeå kommun.
Framför
allt innebär situationen mycket stora problem för holmöborna. De undermåliga
vinterkommunikationerna hotar möjligheterna för den bofasta befolkningen att bo
kvar på ön. Att pendla till skola och arbete på fastlandet är i princip
omöjligt. Företagarna på ön tröttnar. I februari 2003 gav Holmö havsbad upp sin
verksamhet då de insåg att det var omöjligt att bedriva den typen av verksamhet
på en ö utan fungerande kommunikationer. Utöver en permanent trafiklösning
krävs bättre turtäthet för att människor ska kunna fortsätta att bo på ön och
näringslivet ska kunna utvecklas.
Holmöförbindelsen
behöver ägnas särskild uppmärksamhet, menar Glesbygdsverket. Förbindelsen
omnämns inte alls i Vägverkets redovisning men tillhör de färjor som pekas ut i
Brevutredningen som aktuell för en förhandlingslösning. Färjan är visserligen
allmän, men något långsiktigt förslag till lösning på förbindelsen över is
finns inte. De förhållanden som har rått för vintertrafiken sedan Vägverket
slutade att staka vinterled 1997 har varit förödande för Holmöns situation och
utveckling. Länsstyrelsen i Västerbotten fick visserligen hösten 2003
regeringens uppdrag att staka vinterled vintrarna 2003/04 och 2004/05, men det var
enbart en kortsiktig lösning och inför vintern 2005/06 finns ingen lösning
klar.
Frågan
gällande kommunikationerna till och från Holmön har varit föremål för ett antal
motioner och interpellationer från såväl min som andra ledamöters sida. Vid
tidigare tillfällen har ansvarigt statsråd hänvisat till utredningar och kommande
propositioner. Varken Brevutredningen eller Kollektivtrafikkommittén har i sina
betänkanden gett ett direkt svar på problematiken med kommunikationerna till
och från Holmön. Kollektivtrafikkommittén klarlägger dock vikten av ett väl
utbyggt kollektivtrafiksystem i glesbygden. För att kunna tillgodose behovet av
arbets- och skolresor samt fritids- och serviceresor bör fem dubbelturer per
dag ingå i utbudet. Någon proposition, som utlovades till våren 2004, har heller
inte kommit.
Målet
för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning för hela landet. Med anledning av det
transportpolitiska målet och situationen för de boende på Holmön i Västerbotten
vill jag fråga statsrådet följande:
Vilka
åtgärder avser statsrådet vidta för att, en gång för alla, få till stånd en
långsiktigt hållbar och samhällsekonomiskt effektiv lösning av förbindelserna
med Holmön?