den 11 november

Interpellation 2005/06:104 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Långsiktig lösning för förbindelsen till Holmön

En ny vinter nalkas. I Västerbotten har den första snön fallit. På Holmön, utanför Umeå, gör sig de 90 bofasta invånarna redo för en ny vinter, en vinter i ovisshet. Kommer kommunikationerna att fungera den här gången?

Holmöns förbindelse till och från fastlandet har under många år upprätthållits av staten via Vägverket. Under sommartid via färja och båt och under vintertid via allmänt upplåten vinterväg, vars utstakning sköttes av Vägverket fram till 1997. Efter detta har stakningen upphört eftersom Vägverket inte anser att det tillhör deras ansvar att upprätthålla vad de kallar en terrängled. Något formellt beslut att upphöra tycks dock inte ha meddelats. Detta medför att det i dag finns en båtförbindelse så länge det är öppet vatten. Men trafiken vintertid måste, av säkerhetsskäl, ske med hydrokopter eller helikopter. Dessa färdmedel har stora begränsningar och medför stora kostnader för Umeå kommun.

Framför allt innebär situationen mycket stora problem för holmöborna. De undermåliga vinterkommunikationerna hotar möjligheterna för den bofasta befolkningen att bo kvar på ön. Att pendla till skola och arbete på fastlandet är i princip omöjligt. Företagarna på ön tröttnar. I februari 2003 gav Holmö havsbad upp sin verksamhet då de insåg att det var omöjligt att bedriva den typen av verksamhet på en ö utan fungerande kommunikationer. Utöver en permanent trafiklösning krävs bättre turtäthet för att människor ska kunna fortsätta att bo på ön och näringslivet ska kunna utvecklas.

Holmöförbindelsen behöver ägnas särskild uppmärksamhet, menar Glesbygdsverket. Förbindelsen omnämns inte alls i Vägverkets redovisning men tillhör de färjor som pekas ut i Brevutredningen som aktuell för en förhandlingslösning. Färjan är visserligen allmän, men något långsiktigt förslag till lösning på förbindelsen över is finns inte. De förhållanden som har rått för vintertrafiken sedan Vägverket slutade att staka vinterled 1997 har varit förödande för Holmöns situation och utveckling. Länsstyrelsen i Västerbotten fick visserligen hösten 2003 regeringens uppdrag att staka vinterled vintrarna 2003/04 och 2004/05, men det var enbart en kortsiktig lösning och inför vintern 2005/06 finns ingen lösning klar.

Frågan gällande kommunikationerna till och från Holmön har varit föremål för ett antal motioner och interpellationer från såväl min som andra ledamöters sida. Vid tidigare tillfällen har ansvarigt statsråd hänvisat till utredningar och kommande propositioner. Varken Brevutredningen eller Kollektivtrafikkommittén har i sina betänkanden gett ett direkt svar på problematiken med kommunikationerna till och från Holmön. Kollektivtrafikkommittén klarlägger dock vikten av ett väl utbyggt kollektivtrafiksystem i glesbygden. För att kunna tillgodose behovet av arbets- och skolresor samt fritids- och serviceresor bör fem dubbelturer per dag ingå i utbudet. Någon proposition, som utlovades till våren 2004, har heller inte kommit.

Målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för hela landet. Med anledning av det transportpolitiska målet och situationen för de boende på Holmön i Västerbotten vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att, en gång för alla, få till stånd en långsiktigt hållbar och samhällsekonomiskt effektiv lösning av förbindelserna med Holmön?