Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tidiga och återkommande diagnoser av skolbarns hälsa.
Skolan är och kommer att bli alltmer betydelsefull för samhällets framtida tillväxt. Hjälp i ett tidigt skede i en ung människas liv blir mer och mer viktig. Fick alla barn med olika handikapp och bakgrund tidig hjälp skulle mycket av framtida svårigheter och kostnader vara betydligt lättare att hantera.
Vi vet att antalet för tidigt födda barn ökar. När för tidigt födda numer ”räddas” kan det längre fram visa brister som kan förhindras om rätt hjälp sätts in tidigt. Vi vet också att barn med utländsk bakgrund kan tolkas ha bristande begåvning på grund av dålig svenska. Många barn har en tung familjebakgrund såsom familjevåld, mobbning, incest m.m. Även barn som kommer från krigshärjade länder kan p.g.a. svåra påfrestningar vara svåra att nå i kommunikation.
Redan i förskolan och i grundskolan skulle identifiering av barn med t.ex. utvecklingsneurologiska tillstånd ske. Adhd/damp är ett handikapp som inte ses utanpå, vilket kan bidra till att barnet blir alldeles felaktigt uppfattad. En kunnig och stödjande omgivning i tidigt skede kan förhindra att funktionshindret utvecklas till ett allvarligt handikapp. Denna identifiering kan ske med relativt enkla undersökningsinstrument. Sverige har en unik kompetens inom området. Många av dessa barn har hög intelligens som döljs av olika orsaker utan egen förskyllan.
Mycket nytt står alltså skolan inför och kommunerna saknar många gånger kompetens inför den snabba förändring som sker. Vårt moderna samhälle med snabbt tekniskt framåtskridande och global utveckling kräver också helt nya insatser av alla.
Mellan alla dessa krafter förväntas det att läraren skall kunna förmedla kunskap och trygghet vilket många gånger kan bli övermäktigt och läraren upplever sig alltför ensam att lösa problem som följer av samtidens olika utmaningar.
Många av dessa elever placeras därför felaktigt i särskola. På tio år har antalet elever i särskolan ökat kraftigt. Utredningar som ligger till grund för dessa elevers skolgång kan ligga flera år tillbaka i tiden. Elever mognar och om t.ex. koncentrationssvårigheter har konstaterats i lågstadiet behöver inte det betyda att problemet kvarstår i gymnasiet.
Idag görs inte rutinmässigt nya utredningar av dessa elever, vilket kan bidra till en ofullkomlig skolutbildning som medför att man kommer ut till en arbetsmarknad man inte är anpassad till.
Diagnoser utförs för barnens bästa, och för att en rätt och tillförlitlig utredning eller diagnos av dessa barns och ungdomars kompetens skall ha betydelse för skolans utbildningsprogram bör rutinmässigt utredningar och diagnoser bli möjliga under hela skolgången.