Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge elever som utsatts för mobbning upprättelse och rehabilitering.
Enligt artikel 36 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnet skyddas mot ”alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende”. Den parlamentariska kommittén för barnets rättigheter underströk att barn har en ovillkorlig rätt till skydd mot övergrepp i skolan och framhöll att målet måste vara att inget barn någonsin utsätts för mobbning. Dessvärre pekar statistiken på att kränkning av elever (fortsättningsvis mobbning) fortfarande är ett utbrett problem och att elever dagligen utsätts för detta i skolan. Mobbning är ett problem som kräver olika typer av insatser för att förhindras. Så länge skolan inte lyckas med detta måste barnet ha rätt till skadestånd eller kompensation och rehabilitering för den skada det drabbats av.
Skolorna måste satsa mycket mer på förebyggande arbete så att ingen elev far illa i skolan – nolltolerans mot alla typer av kränkande behandling måste vara målet.
En annan fråga är hur samhället ska agera när någon elev ändå har blivit kränkt. Regeringen överlämnade i maj 2005 lagrådsremissen Förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m. till Lagrådet. Förslaget som presenteras i lagrådsremissen är på många sätt ett stort steg framåt i förverkligandet av barnets rättigheter. Det lyfter fram och tydliggör allvaret med de problem med mobbning, diskriminering och annan kränkande behandling som finns inom skolans ansvarsområde. En elev som redan utsatts för kränkande behandling ska i så stor utsträckning som möjligt skyddas från ytterligare påfrestningar. Samhället måste tydligt visa att det som skett mot eleven har varit felaktigt, oavsett om skolan har vidtagit tillräckliga åtgärder för att få den kränkande behandlingen att upphöra.