Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunernas ansvar för godkännande av fristående förskolor.
Den svenska förskolan tillhör de samhälleliga verksamheter som har det allra starkaste stödet bland medborgarna. Till det bidrar att det inom förskolan finns en mängd verksamhetsformer som möter olika behov hos barnen och att verksamheten på ett framgångsrikt sätt förenar barns behov av utbildning och omsorg.
På senare år har det skett en förhållandevis kraftig ökning av antalet fristående förskolor. Flera av dem har en särskild pedagogisk profil. Många drivs som föräldra- och personalkooperativ och utgör värdefulla bidrag till mångfalden inom förskolan.
Utbyggnaden av fristående förskolor har kunnat ske i nära samverkan med kommunerna och utan att försvåra för kommunerna att ta det övergripande ansvar för förskolan som åläggs dessa. Ett viktigt skäl härför har varit att det är kommunerna och inte staten, som har ansvaret för att godkänna de fristående förskolorna.
I flera riksdagsmotioner har dock föreslagits att det ska införas så kallad etableringsfrihet också för de fristående förskolorna. Jag menar att en sådan utveckling vore olycklig. Det skulle försvåra för kommunerna att ta det helhetsgrepp på förskolan som är viktigt för att tillgodose behovet hos barnen och säkra en så bred verksamhet på förskoleområdet som möjligt. Det skulle också skapa onödiga motsättningar mellan de fristående förskolorna och den kommunala förskolan. I stället bör samhället värna det goda samarbete som nu präglar förskoleverksamhet med olika huvudmän.
Jag vill därför föreslå att riksdagen genom ett uttalande till regeringen markerar som sin uppfattning att nuvarande förhållande där kommunerna fattar beslut om godkännande av fristående förskolor behålls också i kommande skollag.