Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnokonventionen bör ingå som en del i elevers skolutbildning.
Idag har 177 av FN:s 191 medlemsstater ratificerat FN:s kvinnokonvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor från 1980 (CEDAW). Och alla länders regeringar borde vid det här läget ha infört lagstiftning med kraftiga sanktioner för den som diskriminerar kvinnor. Så är det inte – diskrimineringen av kvinnor fortsätter – i hela världen. Och ännu värre få känner till kvinnokonventionen så även i Sverige.
Varför, kan man fråga sig – borde vi ha verkat bättre för att göra kvinnokonventionen känd och att den följs eller kan det vara andra orsaker som ligger bakom.
Vart fjärde år ska medlemsländerna rapportera om hur man lagstiftningsmässigt, juridiskt och administrativt lever upp till konventionens olika artiklar. I stadgarna står också att kvinnodiskrimineringskommittén – som övervakar staternas efterlevnad – kan ta emot information från exempelvis enskilda organisationer, s.k. NGO:er.
Kvinnokonventionen måste bli känd i Sverige på samma sätt som barnkonventionen. Informationen och utbildning måste intensifieras. Kvinnokonventionen bör därför ingå som del i grundskolan och för att detta ska kunna ske även i lärarutbildningen.