Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de elever som söker till gymnasieskolor i utlandet behandlas enligt samma principer som de elever som söker till gymnasieskolor med riksintag.

Motivering

I många kommuner har ungdomar som skall studera i gymnasieskolan begränsad valfrihet. Den blivande gymnasieelev som önskar gå i en gymnasieskola utanför den egna kommunen kan i princip göra det valet i två fall: antingen om han/hon söker till ett program med riksintag eller om han/hon söker till ett program som inte erbjuds i den egna kommunen.

I andra fall, dvs. om programmet som eleven önskar gå finns i den egna kommunen, måste elev och vårdnadshavare ansöka hos den egna kommunen om att få med skolpengen. Det föreligger i detta fall inte någon skyldighet för kommunen att medge detta.

Att denna ordning är rimlig kan motiveras med att det finns kommunalekonomiska argument; den egna kommunen har investerat i skolbyggnader, anställt och finansierat vidareutbildning av lärare etc. Å andra sidan medför den inlåsningseffekter som kan verka hindrande på skolutvecklingen.

Det finns i dag svenska gymnasieskolor med verksamhet som är godkänd av Skolverket i de flesta världsdelar. De elever som söker till dessa skolor behandlas i dag på samma sätt som elever som söker till gymnasieskola i annan kommun.

Dagens ordning är inte rimlig. De elever, och deras vårdnadshavare, som har en vilja att få ett internationellt perspektiv, lära känna andra kulturer och söka kunskap som kan vara svårt att tillägna sig inom landets gränser bör inte begränsas av snäva, kommunalekonomiska argument.

Det torde, åtminstone inom en överblickbar framtid, röra sig om ett relativt litet antal elever som kommer att utnyttja möjligheten. Det är sannolikt att antalet gymnasieelever i skolor med riksintag under många år torde överstiga antalet elever i utlandsskolor. Den kommunalekonomiska betydelsen av att genomföra denna förändring bör lämpligen för de allra flesta kommuner vara obetydlig.

Däremot skulle detta för de elever som – om också bara under en termin under sina gymnasiestudier – får möjlighet att studera utomlands att vara mycket stort. De kommer på detta sätt att bygga kontaktnät till andra länder, få ökad förståelse för andra kulturer och få en vidgad syn på de egna möjligheterna att delta i globaliseringen.

Om det under beredningen av motionen framkommer att de kommunalekonomiska konsekvenserna blir alltför stora, bör en statlig finansiering av kostnad för inackordering övervägas.

Stockholm den 3 oktober 2005

Ewa Björling (m)