Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av konkret medborgarerfarenhet i grundskole- och gymnasieutbildningarna.
Sedan en tid tillbaka är det naturligt i all utbildning att närmare och praktiskt lära sig hur man fungerar som en samhällsaktör, nämligen som företagare. Genom projekt som ung företagsamhet och genom att vid vissa gymnasielinjer starta företag som elevprojekt lär sig unga människor entreprenörsskapets lyckor och svårigheter. Ofta görs detta med ett gott och fruktbart utbyte mellan utbildningen och samhällslivet utanför, till exempel genom ett samarbete med företagare eller företagarorganisationer. Den här typen av praktisk erfarenhet av samhällslivet i utbildningen borde tas över inom andra områden.
Det borde vara självklart att man i skolan praktiskt lär sig hur man agerar som demokratisk medborgare, hur man beter sig i rättssamhället, hur man anmäler diskriminering, hur man driver igenom förslag, hur man bildar politiska partier, hur man ställer frågor till politiker, hur demokratin interagerar med sina medborgare. Inslag av praktisk medborgarerfarenhet i skolan skulle kunna ta sig uttryck i att man i projektform får delta vid ett partis möten och i dess verksamhet, att man får lämna förslag till kommunfullmäktige (där detta är möjligt) och sedan följa behandlingen av sitt förslag, att man får arbeta på en lokal diskrimineringsbyrå, att man får skriva insändare, att man får följa en rättegång eller att man får intervjua olika politiska partier i en sakfråga för att bilda sig en egen uppfattning.
På många skolor finns den här typen av praktisk demokratisk medborgarerfarenhet redan idag i utbildningen, men det är osäkert om det är lika spritt som den mer formaliserade utbildningen som ger företagarerfarenhet. Av den anledningen bör läroplanen kompletteras med tydliga skrivningar som gör praktisk medborgarerfarenhet av det här slaget till en naturlig del av undervisningen i såväl grund- som gymnasieskolan.