Riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram förslag om förtydligande i lagar och förordningar där det klart framgår att elever som på grund av sitt val inom gymnasieskolan måste bo inackorderade på skolorten skall erhålla inackorderingstillägg.
I regeringens proposition för år 2006 står att läsa: ”Den grundläggande principen för gymnasieskolan är att den är till för alla ungdomar och ska ge eleverna möjlighet till utbildning på såväl studieförberedande- som yrkesförberedande program.”
Tyvärr är denna definition inte alltid överensstämmande med verkligheten. För vissa elever är det föräldrarnas ekonomi som är avgörande. I alla sammanhang betonas hur viktigt det är att när en elev har sin framtida yrkesverksamhet klar för sig, att eleven redan vid inträdet till gymnasieskolan hamnar rätt.
T.ex. när en elev söker till naturbruksutbildning med inriktning djur och lantbruk. Denna utbildning finns ej på hemorten. Däremot finns utbildning skog. Men det var inte det eleven ville syssla med i sitt yrkesverksamma liv. När eleven söker inackorderingsbidrag från CSN blir det avslag. Utbildningen finns ju på hemorten! Överklagas beslutet hos överklagandenämnden blir svaret att gymnasieprogrammen inte i väsentlig grad skiljer sig från varandra.
Eleven går nu miste om den utbildning han/hon så gärna vill ha om inte föräldrarna betalar inackorderingstillägget ur egen ficka. Att ta fram 2 600 redan beskattade kronor per månad som det kostar vid ett naturbruksgymnasium i mitt hemlän klarar inte alla föräldrar. Den som blir lidande är eleven som tvingas gå en utbildning den inte har intresse för eller i annat fall blir det ingen utbildning alls.
Det måste snabbt till en ändring i de lagar och förordningar som bl.a. reglerar inackorderingsstödet så att inte elever utestängs från det yrke de i framtiden vill arbeta inom. Det fria valet som såväl regering som riksdag talar så väl om existerar inte i verkligheten.