Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till särskilt stöd för elever med funktionshinder.
Rätten till särskilt stöd för elever med funktionshinder inom både förskoleverksamheten och grundskolan är reglerad i skollagen, grundskoleförordningen och läroplaner. Idag får varje skola och förskola ekonomiska medel som ska räcka till underhåll, utrustning, löner och pedagogisk omsorg, vilket resulterar i att prioriteringar måste göras. Många kommuner i Sverige anser också att det behov som finns för funktionshindrade elever skall klaras med dessa medel. Tillgänglighetsåtgärder och särskilt stöd skall då skolorna oftast klara via den vanliga skolpengen eller elevpengen, dvs. samma pengar som förskolorna och skolorna använder till all verksamhet de bedriver. Detta leder bl.a. till att nödvändiga anpassningar i den fysiska miljön, och andra stödinsatser som är viktiga för synskadade barn och elever, inte görs på grund av brist på pengar eller okunskap. Detta får till följd att eleven inte fullt ut kan delta i undervisningen. Tillgången på antal timmar för resurspersoner för barnen/eleverna styrs också av skolans ekonomiska situation, vilket betyder att det inte är barnets/elevens behov som är avgörande.
Alla barn och ungdomar måste garanteras likvärdiga villkor och ska ses som en tillgång i förskolan och skolan. Individuella åtgärdsplaner ska belysa behovet av särskilt stöd och anpassningsåtgärder och ligga till grund för kostnadsansvaret. Av planen bör även framgå nödvändig utbildning/fortbildning för pedagogerna. Det är därför min åsikt att regeringen gör en översyn av det rådande systemet kring behovet av särskilt stöd till bl.a. synskadade barn. Översynen bör ta upp om rådande statsbidragssystem och skolpengssystemet tillgodoser behoven för att garantera likvärdiga utbildningsvillkor.