Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en aktiv svensk Turkmenistanpolitik i syfte att verka för en demokratisk utveckling där brott mot mänskliga rättigheter upphör.
Turkmenistan är ett land som styrs av en diktator, president Nijazov. Han styr landet med järnhand. Ingen demokratisk utveckling sker i landet och de mänskliga rättigheterna kränks ideligen.
Personkulten kring presidenten är i nivå med de mest kända diktatorerna i världen. Bilder och statyer av presidenten finns uppsatta på gator, i skolor och fabriker.
Nijazov har också skrivit en bok som alla turkmener måste studera. Boken heter ”Turkmenernas faders och profeters heliga bok”.
All opposition är förbjuden och de som ändå vågar ha en annan åsikt än presidenten straffas obönhörligen med fängelse. I landet finns ett överflöd av poliser och angivare som rapporterar till säkerhetspolisen.
Under senare tid har läget i Turkmenistan blivit allt mer allvarligt. Nijazov isolerar landet allt mer. Inga turister, affärsmän eller journalister får komma in i landet och ingen får heller resa ut ur landet.
För en tid sedan förbjöd presidenten alla sjukhus utanför huvudstaden att verka, ytterligare ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter.
Nijazov är en av världens värsta diktatorer. Hur kan den demokratiska världen vara passiv till det som händer i Turkmenistan och det turkmenska folket?
Enligt min mening måste Sverige och dess regering, på alla tänkbara sätt och i alla sammanhang, aktivt verka för en demokratisk utveckling i Turkmenistan så att brotten mot mänskliga rättigheter upphör.