Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om aktivt stöd till det västpapuanska folkets strävan att få bestämma över sitt eget land och att en folkomröstning om detta skall hållas så snart som möjligt.
Västpapua var tidigare en holländsk koloni. I mitten av 1960-talet under ledning av FN slöts ett avtal om Västpapua mellan Holland och Indonesien. Avtalet stipulerade att en folkomröstning skulle genomföras under principen ”en man en röst” för att västpapuanerna skulle få bestämma över sitt eget lands framtid: Skulle det integreras med Indonesien eller skulle det bli en självständig stat? Denna folkomröstning har inte genomförts. I stället samlade Indonesiens regering ihop 1 025 utpekade personer i en indoktrineringskampanj. Två veckor senare förklarade regeringen att det västpapuanska folket hade deklarerat sin vilja baserad på allmän konsensus om att ansluta Västpapua med ”moderlandet” Indonesien.
Efter nästan ett halvsekel av integration med Indonesien, har levnadsvillkoren för befolkningen inte blivit bättre än vad de var under den holländska kolonialtiden. Situation har tvärtom blivit allt sämre. Papuaner betraktas som en underklass i sitt eget land och lever i fattigdom och misär. En bekräftelse av detta är uppgiften i den indonesiska tidningen Kompas från den 22 mars 2005 säger att 80 % av befolkningen i Västpapua lever i fattigdom. Situationen bekräftas även av den nuvarande indonesiska hälsoministern, Siti Fadilah Supari, som har sagt att undernäringen i Papua är den värsta i hela Indonesien. Tidningen Sinar Harapan skriver i sin upplaga den 2 mars 2005 att nästan alla barn drabbas av sjukdomen hepatit A. Hiv/aids är också på frammarsch i Västpapua.
Inte bara fattigdomen utan också läget för de mänskliga rättigheterna i Västpapua är svårt och förvärras. De som begått brott går fria från rättvisan. Exempel på detta är polisgeneralen John Wainal Usman och hans kollega poliskommissarie Daud Sihombing. De är befriade från alla anklagelser i rättegången i Makassar den 8 september 2005 efter polisaktionen mot lokalbefolkningen i Abepura 2002. I aktionerna skadades mer än hundra personer och nio dödades. Frikännandena har väckt protest från lokala människorättsorganisationer.
Skolor i det centrala höglandet som skötts av den lokala katolska kyrkan med utländskt bistånd har stängts eftersom Indonesiens regering har förbjudit kyrkan att ta emot bistånd från utlandet.
På grund av förtrycket och misären har västpapuanerna krävt att FN genomför den folkomröstning om självständighet som stipuleras i avtalet mellan Holland och Indonesien. Deras otröttliga strävan har nu så sent som i juli 2005 fått gehör bland annat från ledamöter i USA:s kongress.