Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att observera och i internationella relationer påtala det allvarliga läget för de mänskliga rättigheterna i Indonesien för de före detta politiska fångarna och för kristna.
2004 års allmänna val i Indonesien väckte många förhoppningar om vidare reformer av det politiska, ekonomiska samt kulturella system som diktatorn Suharto efterlämnade efter 30 år vid makten. Reformerna skall innebära att alla indoneser oavsett politisk åskådning, religion, etnicitet m.m. får åtnjuta samma mänskliga rättigheter. Nästan ett år har gått sedan den nuvarande regeringen tillträdde men ännu ser man inga förändringar vad gäller läget för de mänskliga rättigheterna.
Mer än en miljon människor mördades bestialiskt när general Suharto tog makten genom en statskupp i oktober 1965. Kuppledarna gjorde massarresteringar i hela landet. Hundratusentals människor arresterades. De spärrades in i fängelser och koncentrationsläger i mer än tio år utan några rättegångar som bevisade deras brott mot landets lagar. År 2003 blev de frisläppta, men trots att det har gått mer än 30 år har de inte fått tillbaka sina medborgerliga rättigheter och den egendom som konfiskerades av general Suhartos regim. Man har klagat i olika statliga instanser och domstolar, men den nuvarande regeringen under ledning av Susilo Bambang Yudhoyono och Mohammad Yusuf Kalla vägrar, liksom tidigare regimer, att låta dessa medborgare få åtnjuta sina rättigheter.
De radikala muslimska gruppernas väpnade attacker mot kristna i de östra delarna av Indonesien har blivit färre, men när det gäller rättigheterna för den kristna minoriteten i landet att utöva sina tro, kvarstår problemet i samma omfattning som tidigare.
Att hålla gudstjänst i en kristen familjs hem som ligger i ett område där majoriteten är muslimer betraktas t.ex. som en handling för att sprida kristen lära i syfte att konvertera muslimer till kristendomen. Det är numera ett brott. Nyligen blev tre kvinnliga söndagsskolelärare dömda till tre års fängelse i staden Indramayu på västra Java. Deras brott var att de hade bjudit in några muslimska barn med sina mammor att ha utflykt tillsammans med söndagsskoleeleverna i Jakarta under påsken.
I många delar av landet har radikala muslimska grupper såsom Front Pembela Islam [Muslimska försvarsfronten] och Majelis Mujahedin Indonesia [Indonesiens Mujahedinråd] med hjälp av myndigheterna tvingat kyrkor att stänga. Nu i september stängdes på order av myndigheterna 25 kyrkor i staden Bandung. Det kommer rapporter från staden Pakanbaru på Sumatra att elva kyrkor har stängts. I Solo på Java har kyrkan Tiberias stängts. Även i städerna Mojokerto, Solo, Kediri och Goa på Sulawesi stängs kyrkor. Religionsfriheten och yttrandefriheten är fortsatt satt ur spel i dagens Indonesien.
Majelis Ulama Indonesia, Indonesiens muslimska prästerskapsråd; MUI, har vid två tillfällen utfärdat ”fatwor” som kan betraktas som rent intoleranta lagar. Den första från i fjol säger att muslimer inte ska hälsa på sina kristna grannar och vänner vid firandet av Jesu födelse den 24 december. Den andra som utfärdades i år är emot pluralism och tolerans mot människor med annan tro.
I samband med den senaste fatwan har även en sekt inom islam som kallas Achmadiah av de radikala muslimska grupperna och det muslimska prästerskapsrådet tvingats stänga några av sina moskéer.
Alla dessa yttringar av bristande respekt för religionsutövning och för hur f.d. politiska fångar kan återinlemmas i samhället är exempel på att de mänskliga rättigheterna långt ifrån är säkrade i Indonesien.