Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i internationella sammanhang verkar för att de mänskliga rättigheterna lyfts fram i folkrätten.
När olika konflikter bryter ut i världen brukar den så kallade folkrätten åkallas för att hävda en eller annan ståndpunkt. Det kanske senaste fallet rörde befrielsen av Iraks folk då folkrättsargument frekvent förekom i den svenska debatten.
Det är emellertid också viktigt att betona att folkrätten i första hand borde ses som folkets rätt till rätt. I det irakiska fallet är det uppenbart att folkets rätt borde vara att bli befriade från den tyrann som sedan många år plågat dem. I stället kom den vidriga regimens intresse av att behålla makten och fortsätta plåga folket att bli den huvudsakliga uttolkaren av folkrätten. Exemplet visar tydligt på farligheten då folkets rätt automatiskt ses som statens rätt och inte som ett naturrättsligt betingat skydd för människan, personen. En stat kan då bete sig hur illa som helst mot det folk som folkrätten rimligtvis borde skydda. Detta synsätt leder därmed till en ren våldtäkt på folkrättens anda och också i bokstavlig mening på människans värde och värdighet.
Folkrätten bör visst ha juridiska och statsmässiga uttolkningar. Men framför allt bör den ses som ett verktyg för människor, för folket, att slippa förföljelser och kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna. Ett sådant synsätt har klart större förankring i ett naturrättsligt perspektiv såsom det hävdas i till exempel Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna eller konvention om barns rättigheter. I dessa dokument är den klara utgångspunkten människors rättigheter, inte diktaturers eller ens demokratiska staters juridiska skydd. Sverige bör i internationella sammanhang verka för att de mänskliga rättigheterna lyfts fram i folkrätten.