Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på demokratiska reformer i Folkrepubliken Kina.
Det ekonomiska uppsving som präglat Folkrepubliken Kina under de senare åren har inte avspeglat sig i politiska reformer.
Det finns i dagsläget inga tecken vare sig på demokratisering eller minskat förtryck. Tvärtom är ekonomisk utveckling vägen för kommunistregimen att behålla makten. Genom att leverera tillväxt vill partiet undvika krav på politisk förändring. Kommunistpartiet har inga som helst ambitioner att släppa makten över landet.
All opposition mot kommunistpartiet är förbjuden. Regimen reagerar hårt och direkt på varje rörelse eller idé, som kan ses om politisk. Människor har större ekonomisk frihet, men om denna ekonomiska frihet används också för att kräva politiska förändringar så slår repressiva åtgärder till.
Dagens Nyheter skrev 16/9 05 att ”Allt tyder på att partiet är inne i en period av ökad kontroll, ideologiska träningsläger och en hårdare attityd mot medier och intellektuella”.
När Kinas statsledning kritiserar länder som Kuba och Nordkorea är det inte för att den kommunistiska diktaturen är fel, utan för att ekonomin inte utvecklas.
De mänskliga rättigheternas universalitet relativiseras av regimen. Krav på demokrati, mänskliga rättigheter eller fria medier beskrivs som främmande och fientliga idéer. Den kines som förespråkar detta anses göra det för att försvaga kommunistpartiet och ses som dess fiende.
Den kommunistiska partiledningen är sprungen ur en revolutionär ideologi och rörelse. Den ser på varje antydan till politisk opposition som ett potentiellt hot.
Kina är inte ett ”politiskt stabilt” land, utan ett land där missnöje och vilja till förändring trycks ner av partiet. Antalet upplopp och våldsamma protester ökar. När statsägda fabriker läggs ned på grund av bristande konkurrenskraft, eller när människor får nog av korruption eller rovdrift på miljön blir reaktionerna ofta våldsamma. I fjol ägde 74 000 sådana upplopp rum. Svaret från partiet blir repression och ökad kontroll från polisen sida.
I västvärlden finns föreställningen att Kinas ekonomiska liberalisering närmast med automatik kommer att följas av en politisk förändring. Hittills tyder inte mycket på det. Men Kinas ekonomiska framsteg får i vilket fall som helst inte medföra att omvärldens politiska krav på demokratisering i Folkrepubliken Kina avtar.