Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Rikstrafikens upphandling.
Utbyggnaden av järnvägsnätet är mycket välkommen, men för att få ut nyttan av den stora infrastruktursatsningen är det nödvändigt att skapa ett sammanhållet tågtrafiksystem för all järnvägstrafik. Ett sätt att uppnå detta kan vara att låta trafikhuvudmännen tillsammans med Rikstrafiken upphandla all tågtrafik i enlighet med det förslag till försöksverksamhet som föreslagits.
Det är allt vanligare att arbetstagare dagpendlar till och från sina arbetsplatser allt längre sträckor och ofta över länsgränserna. På vissa håll i landet har de olika länstrafikbolagen lyckats komma överens och organisera turtrafiken på ett lyckosamt sätt både tidsmässigt och kostnadsmässigt. Däremot gäller betydligt sämre villkor för pendlare mellan län där sådan uppgörelse inte kommit till stånd. Till detta kommer att Rikstrafiken antagit policyn att inte stödja arbetsresor och resor till skolorter.
Om vi ska kunna uppnå målet att skapa större arbetsmarknadsregioner måste alla människor ges goda möjligheter till pendling oavsett var de råkar vara bosatta i landet och oavsett för vilket ändamål de reser. Rikstrafiken bör därför ges i uppdrag att vara samordnare mellan länstrafikbolagen för att skapa en fungerande trafik över länsgränserna. Det är av avgörande betydelse att pendlingen underlättas. Större arbetsmarknadsregioner är ett måste för att upprätthålla sysselsättning och livskraft i hela landet.
Rikstrafiken har de senaste åren varit med och delfinansierat ett antal interregionala tågtrafiklinjer, bland annat den nya så kallade genvägen mellan Falun/Borlänge till Kristinehamn/Karlstad. Här har neddragningar av trafik skett enkom utifrån att avtalen var så utformade att neddragningen inte var i strid med dem. Neddragningen gjordes inte utifrån resenärs- eller transportpolitiska perspektiv.
Vi anser detta vara ett felaktigt handlingssätt. Rikstrafikens uppdrag att upphandla olönsam men regionalpolitiskt motiverad kollektivtrafik kan inte avbrytas av taktiska avtalsskäl utan här måste värderingen av olönsam trafik som ska avvecklas byggas på regionalpolitiskt motiverade orsaker.
Riksdagens tidigare trafikpolitiska uttalanden med de målformuleringar som där finns måste framgent vara vägvisande för den kollektivtrafik Rikstrafiken upphandlar.