Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet med tillåtlighetsprövningen av Vägverkets Umeåprojekt fullföljs.
Vägverket och Umeå kommun är sedan mer än tio år överens om hur de övergripande trafiklederna i Umeå ska förläggas. Detta formaliserades i ett avtal år 1993, vilket bekräftades av Vägverket så sent som i juli 2004. Umeå kommun har fullföljt sin del av avtalet. Totalt har ca 425 mnkr investerats, bland annat i Kolbäcksbron. Kommunen har bidragit med ca 200 mnkr i trafiksystemutbyggnaden.
En förutsättning för dessa insatser är att hela systemlösningen utförs i ett sammanhang. Trafiksystemutbyggnaden skulle enligt de ursprungliga planerna ha varit färdig redan 1997. Av olika anledningar har betydande förseningar uppstått. Enligt vårt förmenande är det inte rimligt att återstående delar av systemlösningen ytterligare försenas. Dröjsmålet och den nuvarande trafiksituationen orsakar stora bekymmer för luftkvalitet, trafiksäkerhet och framkomligheten i Umeå stad. Därtill innebär ytterligare fördröjningar av genomförandet svårigheter för det lokala näringslivets planering och genomförande av viktiga investeringar. Flera lokaliserings- och investeringsbeslut är direkt beroende av besked i fråga om det övergripande vägsystemets utformning. Inte minst viktigt är tidpunkten för dess genomförande.
Förseningen innebär också att miljökvalitetsnormen i centrala Umeå inte uppnås trots kommunala ansträngningar. Ytterligare förseningar i arbetet med att klara normen är inte godtagbara. Umeå kommun har i ett åtgärdsprogram presenterat planerade kommunala insatser samt de åtgärder som åligger staten som ansvarig väghållare. Ett genomförande av Umeåprojektet är inte ensamt tillräckligt för att komma tillrätta med Umeås dåliga luftkvalité men är den enskilt effektivaste och helt avgörande åtgärden för att klara normen.
Umeåprojektet är en del i den samlade infrastrukturutbyggnad som sker tillsammans med Botniabanan. Banans fullföljning med flyttning av godsbangården och omläggningen av spåret genom Västerslätt behöver ske innan den öppnas för trafik år 2010. En flyttning från nuvarande godsbangård är starkt motiverad av miljöskäl. Umeåprojektets etapp 1 behöver därför byggas i sådan tid att det samordnas med Botniabanans slutförande genom JP75. Väsentligt är att ingen av dessa två infrastrukturåtgärder försenas ytterligare.
Den godstrafik som i dagsläget anländer till Umeå ifrån söder, både efter E 4 och från industriområden söder om Umeälven, är hänvisad till genomfart i Umeås centrala delar. Trots att merparten av den godsmängden ska västerut till godsbangården, Västerslätts eller Klockarbäckens industriområde. Detta medför trafikstockningar med långa köer i huvudsak under rusningstid, som självklart medför miljöpåverkan samt en inte oväsentlig fördyring av i huvudsak den lokala godstrafiken. En tidigareläggning av västra länken etapp 2 är ytterst angelägen för att lösa nuvarande och kommande accelererande trafikproblem i den kontinuerligt växande tätorten. Beslut och genomförande av västra länken är ur ett godsperspektiv den i särklass mest angelägna infrastrukturella insatsen i Umeå.