Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att undvika oljeskador i Östersjön.
Particularly Sensitive Sea Area, PSSA
Genom nybyggnation på Kockums i Karlskrona fick Sverige 2002 miljöskyddsfartygen KBV 201 och KBV 202. Fartygen är s.k. kombinationsfartyg, dvs. de är utrustade för att både kunna utföra patrullering och tillsynsuppgifter samt för att kunna genomföra utsläppssanering till sjöss.
Nyanskaffandet är ekonomiskt sett välmotiverat. När det gäller t.ex. oljesanering är kostnaden för oljeupptagning till sjöss 10 000–100 000 kr per m³ beroende på omständigheter som tid, väder och vind, medan oljesanering när oljan väl hamnat på stranden kostar ca 1 miljon kronor per m³. Det är alltså tio till hundra gånger dyrare att åtgärda ett oljeutsläpp på stranden än till havs. Billigast skulle det naturligtvis vara om oljeutsläppen aldrig gjordes.
I god sikt och lugnt väder kolliderade i juni 2003 ett kinesiskt och ett cypriotiskt fartyg mitt på dagen mellan Sydostskånes kust och Bornholm, i Bornholmsgattet, ett av Europas mest trafikerade farvatten. Det kinesiska fartyget sjönk efter tre timmar på 70 meters djup efter att av ”formella” skäl av den danska kustbevakningen nekats att bogseras in till grunt vatten vid Bornholm. Oljesaneringen till sjöss och den sydostskånska kusten kostade hundratals miljoner kronor, men den totala kostnaden för Fu Shan Hais förlisning, efter att det kolliderat med ett polskt fartyg, blev dock flerdubbelt större. Utredaren Karl Rosberg vid Länskriminalen i Skåne har uppskattat den totala kostnaden till ca 1 miljard kronor, då inkluderat totalförlust av ett lastfartyg byggt 1995, totalförlust av fartygets last, reparationsarbeten på det polska fartyget, räddningsarbetet och oljesaneringen.
Mot denna bakgrund räcker det inte med att hamnarna agerar utifrån principen att det ska vara kostnadsfritt att lämna spillolja i hamn. Fartygen väljer ändå att skölja tankarna under gång i Östersjön, för att tjäna tid och därmed pengar. Risken att fällas för det brott som oljeutsläppet utgör kan bedömas som mycket liten eller obefintlig.
Det vore alltså värt att pröva tanken på ett ekonomiskt incitament att lämna spilloljan i hamn, på samma sätt som ett pantsystem. I detta pantsystem kan ingå såväl medel från oljebolagen som medel som annars skulle ha använts för oljesanering till sjöss, eller i värsta fall på strand, vilket i båda fallen är betydande belopp.
För att förhindra nya oljekatastrofer i det känsliga Östersjön bör införas krav på lots i Bornholmsgattet, separata farleder liksom i Öresund dubbla skrov för oljetransporter.