Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring i lagen om elektronisk kommunikation.
Allt vanligare i vår tid är att mobiltelefoner används i brottslig verksamhet. Stölder av mobiltelefoner är också ett avsevärt bekymmer. När polisen ska utreda dessa typer av brott finns i dag lagenliga hinder.
Den operatör som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst har enligt 6 kap. 20 § första stycket 3 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation tystnadsplikt för bl.a. uppgifter som angår särskilda elektroniska meddelanden som operatören har fått del av eller tillgång till. Med uppgifter som angår särskilda elektroniska meddelanden avses bl.a. uppgifter om positionen hos en mobiltelefon.
I 22 § första stycket 3 samma kapitel anges de fall när operatören är skyldig, och därmed behörig, att trots sin tystnadsplikt lämna uppgifter till polisen eller annan brottsutredande myndighet. En sådan skyldighet gäller i en förundersökning där misstanken rör brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Eftersom stöld av mobiltelefon inte är ett brott med minst två års fängelse i straffskalan saknas möjlighet för operatören att bryta mot tystnadsplikten och lämna ut sådana uppgifter till polisen.
Detta innebär att polisen är förhindrad att göra en utredning av hög kvalitet. Lagen bör därför ändras så att stulna mobiltelefoner respektive mobiltelefoner i brottslig verksamhet kan spåras via operatören av polisen. Tillstånd för sådan sökning bör ges av befäl inom polismyndigheten.