Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utnyttja alternativa investeringslösningar när samhällets resurser begränsas av redovisningstekniska konventioner.
Samhällets infrastruktursatsningar bör enligt teorin om god ekonomisk hushållning baseras på nytta för den enskilde medborgaren såväl som för samhället totalt. Nyttan mäts oftast i ekonomiska termer. Nyttan och uppfattningen om att varje generation så långt möjligt bör stå för sina egna kostnader bör således vara grundläggande i besluten om en investering i infrastruktur ska ske eller inte. Så är dock inte fallet. Begränsningen finns idag i en märklig blandning av investeringsprojekt redovisade som direktutgifter såväl som investeringar genom lån och genom olika former av leasing. En sådan blandning av olika redovisningstekniker särskilt vad avser investeringar, ger en svårtolkad bild men framför allt gör den beslutsunderlaget bristfälligt och otydligt. Få infrastrukturinvesteringsprojekt har nämligen samhällsekonomiska pay off-tider som kan klaras under ett år.
Ett än större problem är dock att beslutunderlagen för beslutsfattare utan bred insikt i ekonomisk teori blir svåra att tolka och förstå. Risk finns att utrymmet för ifrågasättande och konstruktiv diskussion krymper och därmed också den demokratiska delen i beslutsfattandet.
För att förbättra underlagen men även genomförandet av långsiktiga investeringar som oftast infrastrukturinvesteringar är, behöver därför modeller tas fram och redovisningskonventioner preciseras som fokuserar på samhällsekonomisk nytta, pay off-tider (återbetalningstider) och kopplingen mellan nytta för generationer och betalning för denna nytta.
En alltmer vanlig modell för att hantera investeringar och få en enkel spridning av kostnaden för dessa projekt över förbrukningstiden är att utnyttja extern finansiering via s.k. PPP-projekt eller OPS-lösningar (offentligt privat samarbete).
Med sådana lösningar kan investeringsprojekten hanteras på ett redovisningsmässigt korrektare sätt. Kapital utifrån såväl från privata investerare som från fonder kan då även få vara med och bidra med investeringskapital samt få avkastning på insatta medel.
Framför allt kan dock investeringar komma till stånd vilka är samhällsekonomiskt lönsamma, men som idag genomförs på grund av redovisningsteknik och s.k. utgiftstak. I vårt samhälle finns många exempel på lönsamma investeringar, viktiga för regioners utveckling och tillväxt, som inte kommer till stånd. Dessa investeringar uppgår till mångmiljardbelopp.
För att komma till rätta med och skapa förutsättningar att komma loss med samhällsekonomiskt lönsamma investeringar bör alternativa investeringslösningar användas som på ett tydligare sätt speglar investeringens samhällsnytta men ändå ryms inom nu gällande budgetkonventioner. Detta bör ges regeringen till känna.