Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Huvudstaledens roll i det statliga vägnätet.
Stockholmsregionens trafiksituation blir alltmer besvärande. Framkomligheten minskar och restiderna ökar. Förklaringen kan sökas dels i bristande planering och finansiering för ny infrastruktur, dels att infrastrukturen inte på något sätt förstärkts i takt med den omfattande inflyttningen.
Huvudstaleden ingår i den parlamentariska Stockholmsberedningens uppräkning av de mest angelägna investeringarna i regionens infrastruktur (bet. SOU 2002:11). Likaså inkluderas den i RUFS, den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen som antogs inom landstinget 2001.
Huvudstaleden skulle lösa upp en av de värsta trafikpropparna i hela Stockholmsregionen: den bristfälliga kopplingen mellan nordvästsektorn och Stockholms innerstad. Leden är tänkt att binda samman E 4 vid Tomteboda och Ulvsundavägen i Bromma via en lång tunnel under Solna och en ny bro över Ulvsundasjön. På så sätt åstadkoms också en bättre anslutning mot E 18 längre norrut.
Redan vid Essingeledens utbyggnad påbörjades planeringen för Huvudstaleden. Att nu äntligen förverkliga den skulle inte bara ge stora trafikmiljövinster för tiotusentals invånare i främst Solna och Sundbyberg utan också medföra en betydande kapacitetsökning för trafiken till och från norra Stockholmsregionen.
Huvudstaleden behövs för att klara den framtida kapaciteten mellan Stockholmsregionens nordvästsektor och innerstad. Den skulle spela en central roll i den övergripande vägstrukturen för Stockholmsregionen som helhet. Av detta skäl bör den framtida Huvudstaleden ingå i det statliga vägnätet och de statliga vägplanerna, och inte ses som en fråga där de berörda kommunerna får lösa finansieringen själva.