Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det bör finnas likvärdiga villkor i landet för hur färdtjänsten skall fungera för synskadade.
På flera håll i landet upplever synskadade att färdtjänsten fungerar allt sämre. Det blir allt mer komplicerat för resenärerna att nyttja den. På vissa håll handlar det om att de bara får göra ett begränsat antal resor eller att de inte får resa dygnet runt. Det kan också handla om att beställningsrutinerna är sådana att synskadade inte kan eller i varje fall har svårt att åka de tider som färdtjänsten erbjuder. Det kan nämligen innebära att den synskadade inte hinner till det möte, eller den läkartid, som hon eller han ska passa. Istället för färdtjänst måste de i stället åka s.k. flexlinjer, alltså småbussar som åker runt och hämtar upp vid olika ställen. Det innebär en osäkerhet över vilken tid bussen kommer fram till det ställe som hon eller han ska till. Dessutom finns inte flexbussar som ett alternativ på alla orter i landet.
På flera håll motiveras de försämringar som uppstått med nya lagstiftning med motiveringen att färdtjänst bara ska betraktas som kollektivtrafik. De synskadade ser denna utveckling som mycket oroande och på sikt uppfattar de att det är ett sätt att helt nedmontera färdtjänsten. För synskadade är färdtjänsten inte bara kollektivtrafik, utan ett sätt att förflytta sig som ger dem möjligheter att orientera sig i främmande miljöer och att kunna komma till olika aktiviteter som erbjuds i samhället. Därför är det inte tillfredsställande att färdtjänsten fungerar väldigt olika i olika kommuner. Det bör finnas likvärdiga villkor för hur färdtjänsten ska fungera för de personer som har rätt att få färdtjänst.
För synskadade är i många fall färdtjänsten en förutsättning för att kunna leva ett normalt liv och vara delaktiga i samhället. Med en väl fungerande färdtjänst ökar deras möjligheter till utbildning, arbete och en meningsfull fritid. Därför behöver innehållet i den nya lagstiftningen blir så tydligt, att synskadades behov blir tillgodosedda. I en del kommuner har den synskadade rätt till ganska många resor varje vecka, medan det i en annan kommun erbjuds ett fåtal resor. Detta upplevs givetvis som orättvist och behöver justeras med det snaraste. Vi har ju beslutat att samhället senast 2010 ska vara tillgängligt för alla som har ett funktionshinder.