Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över hur man skulle kunna förändra det statliga bidragssystemet till landets vägföreningar för att på så sätt uppmuntra kommunerna att skapa lika villkor för boende i jämförbara områden.
Bor man i villaområdet Lindö någon knapp mil öster om Norrköping finansieras underhåll av vägar i området av kommunen via skattsedeln. Bor man i villaområdet Jursla/Åby någon dryg mil norr om Norrköping betalar man som boende en avgift till en vägförening som sköter detsamma. För en del av dessa kostnader erhåller man ett statligt bidrag men en del får man alltså stå för själv. Historiskt finns det en förklaring till att det är som det är, det hör samman med kommunsammanslagningen. Det är dock inte längre något argument för att inte bryta detta orimliga och orättvisa tillstånd. Liknande exempel finns på många andra platser i landet.
Frågan är naturligtvis i grunden kommunal, eftersom det ligger på kommunen att ta över vägunderhållet där det i dag sköts av vägföreningarna. Detta har en del kommuner också gjort och därmed är problemet löst. Men ett skäl till att villkoren fortfarande skiftar så i många kommuner är att det statliga bidragssystemet är så konstruerat att kommuner som tar över vägföreningarnas uppgifter och skattefinansierar detta inte längre kommer i åtnjutande av de statliga bidragen. På så sätt minskar kommunernas incitament att lösa de problem och orättvisor som uppstår, eftersom det leder till minskade kommunala intäkter.
För att komma tillrätta med det orimliga i att vissa får stå för en betydligt större del av underhållskostnaderna än andra, trots att man bor i jämförbara områden, bör man se över det statliga bidragssystemet vad gäller vägföreningar i enlighet med motionens anda.