Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hållbar och sammanhållen transportpolitik för väg-, sjö- och järnvägstransporter.
Vi kan tydligt se hur godsströmmarna över Östersjön växer. För att bemöta behovet av sjötransporter presenterade kommissionen 2001 en vitbok där två huvudlinjer stakas ut. Sjötransporter ska vara huvudalternativet till landsvägstransporter med järnväg som inhemskt komplement. Begreppet Havets motorvägar skapades. Tanken är att satsa extra på fyra sjörtransportkorridorer, varav Östersjön och Nordsjön är en. För att lyckas med ambitionen om ett bättre fungerande och mer miljövänligt transportsystem krävs en sammanhållen politik där de svenska hamnarna får en nyckelposition. Som situationen ser ut i dag saknar Sverige en samordnad hamnpolitik. Hamnarnas ägare är ofta kommuner som i första hand värnar om lokala intressen. Lokala och regionala krafter kan utöva påverkanskampanjer i syfte att gynna den egna hamnens utveckling. Ett lyckat påverkansarbete kan driva fram statliga följdinvesteringar i vägar och järnvägar. Konkurrens mellan infrastrukturobjekt gynnar dock varken konsumenterna eller miljön. Följden kan i stället bli överkapacitet bland våra hamnar och ökade miljöproblem. Vi ska dock inte bortse från det faktum att landets hamnar har mycket goda förutsättningar för att utvecklas och expandera. Den utvecklingspotentialen måste vi ta vara på. Det kräver att vår svenska transportpolitik knyter ihop infrastrukturplanering av alla trafikslag. Infrastrukturplaneringen för till exempel sjöfarten bör i större utsträckning samordnas med den långsiktiga planering som finns för vägar och järnvägar. Därför menar jag att vi behöver få en nationellt samordnad hamn-, väg- och järnvägsplanering för att vi ska lyckas utveckla ett transportsystem som är ekologiskt och ekonomiskt hållbart.