Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att trygga isbrytningen längs Norrlandskusten.
Framtidens transportsystem måste utgöras av säkra, miljövänliga och tillgängliga transporter. Det skall trygga en hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet.
Transportsystemet som helhet skall medverka till tillväxt och företagande samtidigt som det tar stor miljöhänsyn. Menar vi allvar med våra miljöambitioner är det därför helt klart att de ökande transportbehoven inte kan klaras med ännu mera gods på vägarna utan sjöfarten och järnvägen måste användas i ökad utsträckning.
Vår vision om framtidens transportsystem bygger på att de olika transportslagen skall komplettera varandra, samverka och tillsammans utgöra en helhet som kan bidra till att skapa goda förutsättningar för utveckling i hela vårt land. De kombiterminaler som nu planeras på flera håll längs Norrlandskusten är positiva signaler i den riktningen.
Det är bl.a. mot ovan beskrivna bakgrund som nu också EU alltmer betonar sjöfartens roll och vill se sjömotorvägar i Östersjön som gör att gods kan komma fram säkert och snabbt också sjövägen. Detta blir särskilt angeläget i takt med att Ryssland, Polen och de baltiska staterna blir allt viktigare handelspartner och trafiken på Östersjön ökar i omfattning.
Norrlandskusten omfattar många viktiga hamnar på den 75 mil långa sträckan mellan Luleå och Gävle. För att det norrländska näringslivet med stort inslag av trä, papper och pappersmassa skall kunna utvecklas positivt behövs inte bara bra vägar, järnvägar och flyg utan också en väl fungerande sjöfart året runt.
Ett komplicerande inslag är att kraftig isbildning vissa år hindrar sjöfarten i dessa vatten. Isbrytning blir nödvändig. Om likvärdiga konkurrensvillkor skall upprätthållas för det norrländska näringslivet är det viktigt att kostnaderna för isbrytning inte leds över till att direkt belasta sjöfarten i berörda hamnar. Redan idag har dessa en årlig merkostnad för isbrytning inomskärs.
Norrlandshamnarna har hittills kunnat bedriva isbrytning inomskärs till överkomliga kostnader. Detta har varit möjligt genom att hamnarna dels har kunnat utnyttja timmerbogserare under vintern, dels kunnat köpa ut begagnade bogserbåtar till rimliga priser från större hamnar på ost-, syd- och västkusten. Timmerbogseringen har dock upphört och isbrytande bogserbåtar byggs inte numera för nämnda storhamnar. Nuvarande bogserbåtsflotta i Norrlandshamnarna är ålderstigen och inom 5–10 år kommer ett 10-tal båtar att behöva ersättas. Detta är en mycket dyrbar åtgärd som riskerar att försämra konkurrensläget för de norrländska hamnarna. Situationen i de finska hamnarna är likartad. Ett initiativ behöver därför tas, kanske i samverkan med Finland, för att få fram en standardiserad isbrytande bogserbåt. Detta bör ges regeringen till känna.