Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunikationerna med Gotland.
Gotland har under de senaste åren fått en ökad tillgänglighet och en utveckling av servicenivån på sina kommunikationer. Det gäller både flyg och färja.
Gotlands landsväg till övriga Sverige, färjan, är reglerad. Här styrs priset av staten och tas ut via skatten. Som landsväg är det därför orimligt att priset för två personer med bil och ”Gotlandsrabatt” är 874 kr (Nynäshamn t.o.r.). På en vanlig landsväg hade kostnaden varit ca 360 kr. För dem som inte är bosatta på Gotland är priset 1 642 kronor. Detta är en klar begränsning för utvecklingen av Gotland. Många som överväger att bosätta sig och etablera företag på ön avstår för att de anser att kostnaderna för att ta sig till och från Mälardalen är för höga. Besöksnäringen på Gotland drabbas också då potentiella besökare avstår resandet på grund av priset på ”vägen”.
Kostnaden är en principfråga. Skall Gotland ha samma förutsättningar som övriga Sverige eller är Gotland ett undantag? Är Gotland att anse som en del av Sverige måste dess landsväg få samma villkor och status som bron till Öland eller Vägverkets färjor till 38 andra öar i Sverige. Samma priser skall självklart gälla för samtliga resenärer oavsett om man är skriven på Gotland eller ej.
Det är dessutom oacceptabelt att denna landsväg när som helst kan utsättas för strejker och blockader. På vilken riksväg i övriga landet kan man plötsligt och lagligt fälla ned en bom och stänga av trafiken utan att erbjuda alternativa vägar?
Transportkostnaderna till fastlandet måste vara i samma storleksordning som motsvarande vägtransporter på fastlandet. Denna fråga har stötts och blötts alltför länge. Ansvaret för Gotlandstrafiken bör flyttas över till Vägverket och kostnaden för den gotländska färjetrafiken (”landsvägspriser”) skall ingå i deras budget.
Regeringen måste prioritera en lösning på problemen för Gotlandstrafiken.