Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att regelverket på sjön skall utformas så att vattenskotrar faller under samma lagstiftning som vanliga fritidsbåtar.
Ett generellt förbud mot vattenskoter infördes i vårt land 1994. Det finns således särskilda regler som är avsedda endast för denna typ av farkost. Skälet till regleringen avsåg från början buller men har senare kommit att gälla en farkost med ett visst utseende, vilket i sig är anmärkningsvärt. Vattenskoter får endast köras i allmänna farleder och på av länsstyrelser anvisade platser.
Det saknas belägg för att vattenskotrar bullrar eller stör djurliv mer än andra grundgående farkoster. I förhållande till vanliga båtar är vattenskotern bränslesnål och behändig för korta förflyttningar med få personer ombord. Att angripa vissa båtars utseende i stället för miljöstörande effekter innebär en styrning av båtars konstruktion, som hämmar den fria utvecklingen av lämpliga båttyper. I övriga Europa och på andra håll nyttjas vattenskotrar inom miljöskydd och av polis, och i Finland har de även kommit till användning för brandvärn i skärgårdsområden. Vid sjöräddningsinsatser kan vattenskotrar erbjuda ett viktigt komplement till andra farkoster.
De regler Sverige tillämpar strider mot såväl EU:s handelsregler som mot dess fritidsbåtsdirektiv. Det saknas anledning att särskilja lagstiftningen mellan vattenskotrar och vanliga fritidsbåtar. Regelverket på sjön bör utformas så att vattenskotrar faller under samma lagstiftning som vanliga fritidsbåtar.