Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning om bilens betydelse.
I stora delar av vårt land är avstånden så stora att det är svårt att få till stånd tillfredsställande kollektiva trafiklösningar. Detta gäller inte minst i mitt hemlän Gävleborg.
Ett exempel på detta är att om man som föreningsaktiv i länet har ett sammanträde en kväll i Nordanstigs kommun och bor i Hofors kommun måste man resa 42 mil tur och retur. Ett annat exempel är att den som bor i Hofors och har jobb i Gävle och måste använda bilen för att få ihop det med arbetstider och hämtning och lämning på dagis är tvungen att färdas 10 mil om dagen till och från arbetet.
Omkring 90 % av all trafik i landet går på våra vägar och åtta av tio persontransporter i Sverige görs i egen bil. Förutom arbetsresor krävs egen bil för äldre, sjuka, handikappade och arbetslösa för att tillfredsställa deras behov av varjehanda inköp och annan service. Barnfamiljer har dessutom stora behov av ett eget transportmedel för barnens transporter till och från förskola, skola och fritidsaktiviteter, men också för att klara av inköp vid stormarknader. Utvecklingen går mot alltfler kvinnliga bilförare – ofta ensamstående med barn – vilket breddar bilden ytterligare.
Det finns makthavare och opinionsbildare, som utgår ifrån att bilen är av ondo, en mjölkko och lyxvara som ingen egentligen behöver. Därför anser de att det är befogat att försvåra för bilismen genom höga skatter och andra pålagor kombinerat med ett uttalat förakt mot vägbyggen. Verkligheten ser dock i högsta grad annorlunda ut än vad dessa opinionsbildare tycks tro. Tillgång till en bil är för många svenskar en absolut nödvändighet för att förenkla vardagen och ge möjlighet att bo där vi vill. Rätten till fri rörlighet är en grundbult i vårt samhälle. Kollektiva lösningar på samhällsproblem är sällan perfekta för den enskilde. Bilen ger möjlighet att kunna välja avgångstid, färdväg, medpassagerare och bagagemängd och främjar därmed effektiviteten för den enskilde och ökar möjligheterna att kunna bestämma över den egna situationen.
Rätten till fri rörlighet hämmas i dag av att bensinpriset är så högt i Sverige. En genomsnittsbilist tankar 1 500 liter bensin per år. Med ett literpris på 12 kr kostar det genomsnittsbilisten 18 000 kronor per år. Ungefär två tredjedelar av priset på bensin är skatt. De stora avstånden och bristen på kollektivtrafik i de norra delarna av landet gör att befolkningen där ofta har behov av att köra bil längre sträckor än genomsnittsbilisten. Detta medför att hushållens ekonomi i norra Sverige tyngs ytterligare av det höga bensinpris som den höga bensinskatten resulterar i.
Jag anser att bilen måste erkännas som en nödvändighet i vårt land. När det gäller det samlade uttaget av beskattning och andra pålagor på bilismen måste grundtanken vara att den genomsnittlige medborgaren ska ha råd att ha bil. Därför vill jag att det i riksdagen görs en utredning för att belysa vilken betydelse bilen och bilismen har i dagens samhälle.