Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkan mellan hamnföretagen på den svenska marknaden.
Godsströmmarna över Östersjön växer avsevärt. Det ger landets hamnar mycket goda förutsättningar för att utvecklas och expandera. Denna utvecklingspotential måste vi ta vara på i Sverige. I regeringens proposition 2005/06:160 Moderna transporter har man presenterat en sammanhållen politik där hamnarnas betydelse i transportsystemet är tydligt utpekat. Hamnarna har en nyckelposition för att vi skall kunna uppfylla regeringens grundtanke i propositionen att stråken och de olika trafikslagen skall mötas i knutpunkter för omlastning mellan fartyg, tåg och vägtransport. Det är en linje som jag har drivit i flera år. Betydelsen av att knyta samman trafikslagen syns inte minst i Oxelösund där man har landets snabbast växande hamn. I Oxelösund finns redan den infrastruktur och de logistikslösningar som ett sammanhållet transportsystem bör bygga på. Därtill kan Oxelösunds hamn hantera tunga godsflöden och har en stor konkurrensfördel då den är strategiskt placerad i Sveriges befolkningstätaste region, Stockholm-Mälardalen. I propositionen skriver regeringen att den vill tillsätta en statlig förhandlare med uppgift att föreslå vilka hamnar som bör prioriteras för att uppnå de transportpolitiska målen. Ett utpekande av hamnar som är av särskilt strategisk betydelse är positivt, eftersom det möjliggör att vi effektiviserar resursanvändandet vid infrastruktursatsningar. Enligt propositionen skall den statliga förhandlaren även ”ta initiativ till att undersöka möjligheterna till både en bättre samsyn och mer ändamålsenlig rollfördelning mellan de olika hamnaktörerna”. Idag drivs hamnföretagen i olika ägarformer på en konkurrensutsatt marknad. Min uppfattning är att staten inte skall begränsa konkurrensen mellan hamnföretagen, men gärna uppmuntra till samarbete. Rådande marknadsregler bör utgöra den grund som hamnföretagen konkurrerar på även i framtiden. Det bör därför tydliggöras att den statlige förhandlarens uppdrag att verka för en mer ”ändamålsenlig rollfördelning mellan de olika hamnaktörerna” inte får innebära att onaturliga konkurrensbegränsningar införs. Istället bör vi genomföra propositionens grundtanke att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet.