Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utreda möjligheten för lokala destillatörer med egen ”gårdsbutik” att sälja sina produkter i dessa.
I Sverige har en ny generation av destillatörer sett dagens ljus och tagit upp ett gammalt hantverk och förädlande av svensk dryckeskultur. I Mackmyra destilleri utanför Gävle tillverkas whiskey som redan förutspås bli något alldeles extra. På Gotland tillverkas i Träkumla rom av olika slag utifrån svenska förutsättningar som rönt stor uppskattning. Och i Norrtälje tillverkar Norrtelje Brenneri olika brännvin, bland annat ett destillat av äppelcider som blir en motsvarighet till Frankrikes högt skattade calvados.
Gemensamt för dessa tre exempel är att de utgör ett hantverk, de bygger på lokala förutsättningar och de sätter kvalitet före kvantitet. Producenterna sätter kultur och livsnjutning högt och visar gärna upp sin småskaliga produktion. De kan säjas utgöra raka motsatsen till de multinationella industriella alkoholproducenterna.
Tillverkningen har också tillfört ett mervärde till den lokala turistnäringen. Inte sällan erbjuds man vid ett besök på platsen en vällagad måltid där också de egna dryckerna kan njutas i den miljö där de tillverkas.
Vanligtvis säljer hantverkare av olika slag sina produkter från den plats de verkar. Krukmakeriet säljer sina krukor. Inom jordbruket har de små gårdsbutikerna rönt mycket stor uppskattning. Men att sälja en flaska av det egna destillatet går inte. Den enda chansen för till exempel Norrtelje Brenneri att sälja en vacker flaska Roslagssnaps Äpple till en besökande ligger i att besökaren häller i sig hela flaskan på plats i samband med matintag. Detta kan knappast vara önskvärt ens ur ett alkoholpolitiskt perspektiv. En flaska calvados är ju snarare något man vill ta med hem och kanske bjuda på i goda vänners lag under en vällagad middag med plats för det gourmandiska hålet.
Det vore inte orimligt att små lokala producenter av destillerade drycker, vars produktion omgärdas av hårda och omfattande regler, också ges möjlighet att sälja sina produkter till besökare att ta med hem och inte endast att drickas upp på plats.
Med tanke på att man kan köpa samtliga systembolagets produkter i en vanlig färgaffär som utgör ombud för systembolaget, borde det inte vara omöjligt att göra lokala destillatörer till ombud för sin egen produkt med rätt att både hålla eget lager och begränsa det lagret till de egna produkterna. Svårare än så borde det inte vara.
Risk för att det skulle börja destilleras i varje friggebod runt om i landet och där en ”gårdsförsäljning” skulle hota såväl systembolagets existens som den svenska folkhälsan torde inte föreligga. Det handlar om ett fåtal småskaliga producenter som med ett djupt engagemang och patos för sitt hantverk borde uppmuntras. En stor sådan uppmuntran vore att ges möjligheten att under strikta former och samhällets i övrigt gällande regler på området kunna få sälja sin produkt till besökare.
Vill man så går det. Vill man inte så är det omöjligt.