Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en ny inriktning av den rättspsykiatriska vården.
Det finns idag en stor debatt i hela landet om rättspsykiatrin. Den debatten handlar både om hur vården bedrivs och vem som ska ha huvudansvaret. Alltför ofta läser vi i stort uppslagna tidningsartiklar om hur människor som begått grova brott som mord har dömts till rättspsykiatrisk vård men efter en kortare vistelse inom vården friskförklarats och blivit frigivna. Detta är ett förfaringssätt som skapat oro hos brottsoffren och deras anhöriga. Vi anser att tiden är mogen att se över rättspsykiatrins och kriminalvårdens ansvar för vilket slags verkställighet de som begått allvarliga brott får. Staten bör ta över den rättspsykiatriska vården. Lagen måste förändras.
I Sverige döms både sjuka och friska brottslingar, men den som lider av en allvarlig psykisk störning kan inte få fängelse utan döms till rättspsykiatrisk vård. Av de 1,2 miljoner brott som begås årligen klaras omkring 300 000 upp. Omkring 120 000 personer lagförs för dessa brott, varav cirka 2 000 genomgår någon form av rättspsykiatrisk undersökning. Knappt 400 av dessa överförs efter dom till rättspsykiatrisk vård, och ett 50-tal av dessa har begått så allvarliga våldsbrott att det finns allvarlig risk för att brottet ska upprepas.
Vården av psykiskt störda lagöverträdare regleras i lagen om rättspsykiatrisk vård. Antalet inskrivna den 1 oktober 2001 var 1 279 personer. Omkring 925 vårdplatser var belagda med rättspsykiatriska patienter. Vårdtidernas längd har också ökat på grund av mer komplexa störningar, kvarvarande riskbeteende och en svår social situation.
Trenden är att alltfler döms till rättspsykiatrisk vård och att rehabiliteringen tar allt längre tid. För många landsting leder det till platsbrist, vilket i sin tur leder till att psykiskt sjuka med kriminell belastning tränger undan andra patienter som behöver vård. Detta är en oroande trend. Landstingen ansvarar idag både för vården och för finansieringen av rättspsykiatrin. Huvudproblemet är att landstingen inte kan styra tillströmningen och inte planera för den.
Då det är statliga domstolar som dömer till rättspsykiatrisk vård borde staten också ansvara för vården och kostnaden för densamma.