Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa öronmärkningen av det specialdestinerade statliga anslaget till den preventiva verksamheten mot hiv/aids.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i fördelningen av de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna frivilligorganisationernas verksamheter skall prioriteras samt att anslagen inte skall fördelas till landstingens/regionernas och kommunernas ordinarie verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återredovisning av hur de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna har använts.
Det är viktigt att budgetpropositionen även fortsättningsvis anvisar specialdestinerade statliga anslag till hiv/aids-prevention i storstadsregionerna. Jämfört med tidigare år kan vi dock konstatera att det i årets budgetproposition inte finns angivet att öronmärkningen av detta specialdestinerade anslag finns kvar. Vi anser således att det specialdestinerade statliga anslaget på 90 miljoner kronor, de s.k. öronmärkta storstadspengarna, till den hiv/aids-preventiva verksamheten i storstäderna skall anges som ett särskilt budgetanslag för att säkerställa den fortsatta verksamheten.
Trots över två decenniers hivprevention smittas ett väsentligt antal personer varje år i Sverige av hiv till följd av oskyddade sexuella kontakter. Indikationer finns på att antalet hivsmittade ökar även i gruppen män som har sex med män. Detta är alarmerande, och att i detta läge rusta ner hivpreventionen vore direkt förödande. Sverige måste fortsätta att bedriva en aktiv hivprevention direkt riktad mot de mest utsatta grupperna, av vilka män som har sex med män är en grupp.
Den effektiva hivprevention som har bedrivits i Sverige beror till stor del på frivilligorganisationernas arbete. De har en trovärdighet när det gäller att nå ut till målgrupperna som ingen myndighet kan ersätta. Vi menar att det är orimligt att ha ett system som lätt leder till konflikter i det viktiga hiv/aids-preventiva arbetet. I stället för att ha det system som i dag leder till konflikter och tolkningssvårigheter menar vi att man skall ha kvar specialdestineringen men att fördelningen av medlen skall ske på en central nivå, där frivilligorganisationer, kommuner och landsting från storstadsregionerna får söka på lika villkor. För att undvika att bidragen fördelas av en institution som själv bedriver egen preventionsverksamhet menar vi således att fördelningen bör ske på central nivå. Frivilligorganisationerna bör prioriteras framför ordinarie verksamhet vid landstingen/regionerna och kommunerna. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det är också angeläget med en återredovisning av hur de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna används. Riktlinjer för återrapportering och rutiner för utvärdering av medelsanvändningen bör tas fram. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.