Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett sammanhållet högkostnadsskydd.
Avgifter för sjukvård, läkemedel, tandvård och hjälpmedel har under ett antal år ökat successivt. Lägger man till detta även andra kostnadsökningar och försämrade förmåner blir kostnadstrycket på de grupper som mest behöver samhällets stöd och omvårdnad mycket hårt. Alltfler människor tvingas idag av kostnadsskäl att avstå från att söka vård och serviceinstanser. Detta ger ett större tryck på anhöriga, men leder framför allt till försämrad livskvalitet för den enskilde. Människor avstår från att ta ut medicin, lånar av släkt och vänner eller ändrar helt enkelt själva ordinationen så att medicinen räcker längre.
Enligt FN: s standardregler för funktionshindrade, regel nr 4, ska personer med funktionsnedsättning garanteras tillgång till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att de blir mer oberoende i det dagliga livet.
Utvecklingen på hjälpmedelssidan har i stället gått åt det hållet att den enskilde får betala mer och mer av sina hjälpmedelskostnader själv. För den som har en låg inkomst i form av förtidspension blir det ofta en prioriteringsfråga att skaffa nödvändiga hjälpmedel. Variationen i regler mellan olika kommuner är också stor vilket innebär att det kan bli stora kostnader för den enskilde brukaren i en kommun medan grannkommunen erbjuder hjälpmedel utan egenavgift.
Det är den totala kostnaden som är avgörande för den enskilde. Varje höjning av en enskild utgift innebär stora påfrestningar för en redan ansträngd ekonomi.
Förutsättningarna för ett sammanhållet högkostnadsskydd avseende läkarvård, medicin, tandvård och hjälpmedel bör, mot bakgrund av ovanstående, med det snaraste utredas.