Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de regionala FoU-enheterna inom äldreområdet.
Sveriges åldrande befolkning ställer oss inför stora utmaningar. Hur vi ska lösa omsorgen på bästa sätt med begränsade resurser är ödesfrågor. Det krävs nya och alternativa lösningar. Hur dessa ska se ut måste baseras på en gedigen kunskap om de äldres levnadsvillkor och olika omsorgsmetoder. Det krävs en kunskapsutveckling, satsningar på forskning och utveckling. Det räcker inte bara med traditionell forskning vid institutionerna vid våra högskolor utan det behöver kompletteras med kunskapsutveckling ute i verksamheterna – forskning tillsammans med praktiken.
Svenska staten har en lång tradition av att samverka tillsammans med näringslivet. Det sker genom olika branschforskningsinstitut där det statliga stödet kanaliseras via IRECO. Motsvarande engagemang gentemot offentlig verksamhet är dock mer begränsad.
Under de senaste decennierna har det från kommunalt och landstingshåll börjat växa fram branschforskningsinstitut även för den offentliga sektorn. Enligt en nyligen publicerad utredning från Sveriges Kommuner och Landsting finns det idag 109 sådana institut med varierande storlek och innehåll. De kännetecknas av en nära dialog mellan forskare och verksamhetsföreträdare. I en nyligen publicerad utvärdering från Socialstyrelsen av landets regionala äldreforskningscentra konstateras att de spelar en viktig roll för verksamhetsföreträdare i kommuner och landsting i deras strävan att utveckla sin verksamhet på en stadig och evidensbaserad kunskapsgrund – vilket betyder forskning och kunskap inhämtad genom praktisk erfarenhet.
Staten har till viss del medverkat i uppbyggnaden av dessa enheter genom att ge stimulansbidrag under åren 1999–2004. I förra årets budgetproposition (prop. 2004/05:1 s. 150) föreslogs att ett fortsatt statligt stöd till FoU-centra inom äldreområdet skulle utgå fr.o.m. år 2005 med 10 miljoner kronor per år. Det statliga anslaget är dock ständigt föremål för omprövningar, och det råder stor osäkerhet om dess fortsättning hos de berörda FoU-enheterna.
Därför är det viktigt att vi tydligt uttalar att de regionala FoU-enheterna inom äldreområdet fortsättningsvis också har ett långsiktigt statligt stöd för att kunna säkra både en djup och en bred kunskapsuppbyggnad kring äldres sociala situation och levnadsvillkor.