Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till sexualpolitiska organisationer.

Motivering

I Sverige finns en bred folkrörelse, till stor del bestående av organisationer som arbetar för människors rätt till kunskaper och klinisk vård inom området sexuell och reproduktiv hälsa. En stor del av deras arbete syftar till att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar. De sexualpolitiska organisationernas agenda stämmer väl överens med de av samhället givna målen om folkhälsa, folkhälsomål 11: Trygg och säker sexualitet.

Sexualiteten är en viktig faktor i människors liv och har betydelse för lust och livsglädje. En trygg och säker sexualitet fri från fördomar, diskriminering, tvång, våld och risk för sjukdomar är hälsosam. Riksdagens tvärpolitiska grupp för SRHR-frågor anser att det är angeläget att negativa följder av sexualitet som sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter motverkas och att ingen ska diskrimineras på grund av sexuell läggning.

Den ideella sektorn har av tradition spelat en stor roll i Sverige. Till skillnad från många andra länder som i huvudsak har välgörenhetsorganisationer som bas har vi en folkrörelsetradition att vila på. Ideella organisationer har en betydelse för demokratin då de kanaliserar medborgarnas intressen gentemot statsmakten, men de är också en arena för social integration av människor från olika grupper. Ideella organisationer förmår att mobilisera resurser, ekonomiska och personella i arbetet för olika frågor, dessutom producerar den ideella sektorn en mängd tjänster. En förutsättning är dock att organisationen är fri att tänka nytt och inte betraktas som en utförare eller konsult visavi stat, landsting eller kommun. I förlängningen är det en fråga om demokrati och effektiv mobilisering av sociala resurser.

I en mängd statliga utredningar, nu senast i ”Samhällets insatser mot hiv/STI” fastslås vikten av frivilligorganisationer i folkhälsoarbetet. Genom projektstöd i olika former och med olika syften kan organisationer såsom RFSU och RFSL söka stöd för enskilda projekt eller aktiviteter. Men projekten och aktiviteterna växer inte på barmark utan kräver en stark och vital organisation som näring och stöd. En stor del av de sexualpolitiska organisationernas verksamhet sker i projektform. Ett resultat av detta blir att olika anslag söks för olika aktiviteter och ger upphov till en fragmentisering snarare än ett holistiskt arbetssätt. Det innebär att verksamheten är beroende av vilken typ av projektanslag som ges vid ett visst tillfälle, en sådan situation urholkar långsiktigheten och riskerar att ge långtgående negativa effekter.

De sexualpolitiska organisationerna spelar en stor roll i arbetet för folkhälsan. I ljuset av de senaste årens lavinartade ökning av klamydia bland unga måste vi förstå att grunden för den ökning vi sett ligger längre tillbaka i tiden. För att vända den ökningen behövs särskilda insatser, men när ökningen vänt nedåt måste ett sådant arbete fortsätta. Det handlar, bl.a., om bättre sex- och samlevnadsundervisning, bättre vård och smittspårning för sjukdomar relaterade till sexualitet och om bättre formulerade budskap kring säkrare sex som utgår från unga människors verklighet. En förutsättning för detta arbete är att alltfler grupper i samhället får ökad kompetens på området sexuell och reproduktiv hälsa. Exempel på sådana grupper är lärare, socionomer och barnmorskor.

För att de sexualpolitiska organisationerna i fortsättningen ska kunna bedriva ett effektivt och långsiktigt arbete och ha möjlighet att stärka och utveckla verksamheterna på kommunal nivå, måste det finnas ett permanent och starkt stöd till organisationernas basverksamhet. Hur ett sådant stöd ska utformas och vilka kriterier som ska gälla bör utredas skyndsamt. Detta vill riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 4 oktober 2005

Cecilia Wikström (fp)

Inger René (m)

Gunilla Wahlén (v)

Kenneth Johansson (c)

Gustav Fridolin (mp)