Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på motprestation för den som uppbär försörjningsstöd.
Arbetslösheten är vårt samhälles största utmaning. I vilken utsträckning vi blir framgångsrika avgör möjligheterna att motverka utslagning, segregation, ohälsa och finansiera den framtida välfärden. Vi liberaler drivs av övertygelsen att alla människor kan bidra och att varje jobb är bättre än inget jobb alls. Bland det mest nedbrytande som kan drabba en person är känslan av att inte vara behövd.
Samhällets viktigaste insats är att skapa förutsättningar för tillväxt och arbete. Detta kräver en långsiktig och medveten politik med utgångspunkt i generella förbättringar för utbildning och företagande. I avvaktan på resultat, och som komplement till en sådan politik, krävs även förändringar på kort sikt.
I socialtjänstlagen stadgas att en socialnämnd får begära att den som uppbär försörjningsstöd under viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Denna möjlighet till krav på motprestation tillämpas av allt fler kommuner och i större omfattning.
Det torde råda stor enighet om att människor som tvingas till försörjning genom socialbidrag bör aktiveras i arbete eller annan kompetenshöjande verksamhet. Det handlar om att motverka utslagning och personligt lidande och se till att förvärvad kompetens för yrkesarbete inte går förlorad. Både individen och samhället står var för sig som vinnare på en sådan ordning.
Tiden är nu mogen för att ändra innehållet i socialtjänstlagen så att möjligheten, att anvisa praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet, blir en skyldighet också för kommunerna. Med utgångspunkt från den nuvarande formuleringen i stadgandet faller det på kommunerna själva att avgöra hur och på vilka närmare villkor som praktik eller kompetenshöjande verksamhet skall erbjudas.