Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till sexualpolitiska organisationer.
I Sverige finns en bred folkrörelse med organisationer som arbetar för människors rätt till kunskaper och klinisk vård inom området sexuell och reproduktiv hälsa. En stor del av deras arbete syftar till att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar.
Den ideella sektorn har av tradition spelat en stor roll i Sverige. Till skillnad från många andra länder som i huvudsak har välgörenhetsorganisationer som bas har vi en folkrörelsetradition att vila på.
I en mängd statliga utredningar fastslås vikten av frivilligorganisationer i folkhälsoarbetet. Genom projektstöd i olika former och med olika syften kan organisationer såsom RFSU och RFSL söka stöd för enskilda projekt eller aktiviteter.
De sexualpolitiska organisationerna spelar en stor roll i arbetet för folkhälsan. Ett exempel är de senaste årens lavinartade ökning av klamydia bland unga. För att vända den ökningen behövs särskilda insatser. Det handlar bland annat om bättre sex- och samlevnadsundervisning, bättre vård och smittspårning för sjukdomar relaterade till sexualitet och om bättre formulerade budskap kring säkrare sex som utgår från unga människors verklighet. En förutsättning för detta arbete är att allt fler grupper i samhället får ökad kompetens på området sexuell och reproduktiv hälsa. Exempel på sådana grupper är lärare, socionomer och barnmorskor.
För att de sexualpolitiska organisationerna i fortsättningen ska kunna bedriva ett effektivt och långsiktigt arbete och ha möjlighet att stärka och utveckla verksamheterna på kommunal nivå måste det finnas ett permanent och starkt stöd till organisationernas basverksamhet.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.