Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en europeisk vårdgaranti.
Ingenting är mer kännetecknande för EU än den fria rörligheten. Ingenting är heller bättre. Fri rörlighet för människor, varor och tjänster utgör fundamentet. Det är detta som är den positiva sidan av EU. Från sjukvårdens horisont är den rörlighet som unionen ger i stort sett outnyttjad. I Europa finns ännu inte någon fri rörlighet för patienter. Det är både trist och onödigt. Sverige som litet land kommer aldrig att kunna vara ledande inom EU i alla medicinska specialiteter, men väl i några. Patientunderlaget räcker helt enkelt inte till. Vi kan för den skull inte förvägra människor vård av bästa klass – av bästa Europaklass. Det kan endast ske genom att vi öppnar sjukvården inom hela unionen.
Många av oss har i och för sig haft ett s.k. E 111-intyg från den svenska försäkringskassan i samband med t.ex. semesterresor. Dessa intyg ger oss en rätt till sjukvård på i huvudsak samma villkor och till samma avgift som vistelselandets egna medborgare. En viktig begränsning ligger dock i att E 111-intyget bara gäller för akut sjukvård.
Jag vill utsträcka möjligheterna för de europeiska patienterna. Det första steget jag vill ta inom sjukvården är att ge varje svensk och alla andra EU-medborgare en europeisk vårdgaranti.
För drygt två år sedan kunde man läsa i Expressen om Yvonne Eliasson från Vara. Då hade hon gått sjukskriven i över tre år för sitt onda knä. Vårdkön i Västra Götalands landsting var oändligt lång, och läkarna var förbjudna att remittera henne till en fristående knäspecialist i EU som skulle kunna operera henne omedelbart.
I stället tvingades hon vanka fram vecka ut och vecka in. ”Jag är offer för en absurd sjukvårdspolitik”, sade hon till tidningen. ”Jag vill inget hellre än att börja jobba igen.” Börja jobba fick hon inte, trots att operationen hos knäspecialisten endast skulle kosta 100 000 kronor, en i sammanhanget ringa kostnad. I stället betalade den offentliga sektorn för färdtjänst, kryckor och andra hjälpmedel för att mildra plågorna. Bara den samlade sjukpenningen uppgick då till 1 310 000 kronor, alltså mer än 13 gånger insatsen för en operation som skulle göra henne helt besvärsfri.
EG-rätten är som all annan lagstiftning en produkt av politiska beslut. Det finns gott om EU-parlamentariker som motsätter sig dessa patienträttigheter, precis som vi har sett svenska landstingspolitiker föredra vårdköer framför behandling utanför det egna landstinget.
Jag vill utöka valfriheten i fråga om var den enskilde patienten kan söka vård. Jag kan inte förstå varför det skall vara svårare för landstingen att tillåta behandling utomlands än att, som i många borgerligt styrda landsting, tillåta den i grannlandstinget. Det innebär att patienter i Skaraborg – som på sedvanligt sätt har fått behovet av en operation eller behandling fastställt där hemma – skall kunna erhålla nödvändig vård utomlands om landstinget inte klarar av att erbjuda den inom tre månader.
Patientens rättighetskatalog bör därför utvidgas till att omfatta rätten att söka akut såväl som planerad vård inom valfritt EU-land – i form av en europeisk vårdgaranti.