Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av hänsyn till den personliga integriteten och patientens rättigheter till information.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ansvaret för kommunikation och samordning av elektroniska journaluppgifter skall handhas av patientens husläkare.
Informationsteknologin inom vården är underutvecklad. Det är på tiden att förutsättningarna för utveckling förbättras och då krävs bl.a. en nationell IT-strategi. I det avseendet så etableras med regeringens skrivelse en sedan länge efterfrågad process för utveckling av hälso- och sjukvården. Det helt klart viktigaste syftet med en sådan utveckling är att öka patientens säkerhet och kvaliteten i vårdens insatser. Den svenska sjukvården och omsorgen kännetecknas idag dessvärre inte av helhet och god samordning. Det är den äldre människan och andra patienter med sammansatta hälsoproblem som har störst nytta av en IT-baserad samlad patientjournal. Vi vill också lyfta fram medborgarnas och patienternas möjligheter till inflytande, information och kommunikation både om den egna hälsan och kvaliteten i vården generellt – exempelvis genom öppna kvalitetsredovisningar. Patienten skall – med vissa undantag – alltid och även i elektronisk form ha tillgång till uppgifterna i sin journal.
Sjukvårdens journalsystem och liknande informationssystem skall tekniskt klara att på ett säkert sätt för patientens personliga integritet förmedla information mellan olika vårdgivare som har tillgång till patientinformation genom särskilda behörighetskoder. Ansvaret för kommunikation och samordning skall ligga hos patientens husläkare. Den fortsatta processen mot en säker och samordnad IT-användning i vården måste utgå från denna tanke om kontinuitet och trygghet för patienten. I detta sammanhang vill vi påpeka vikten av att också de privata vårdgivarna är delaktiga i utvecklingen av kommunikationssystem inom landsting och kommuner.
I skrivelsen pekas på behovet av effektiva säkerhetslösningar för att skydda integritetskänsliga uppgifter, samtidigt som vikten av att de ska vara lätt tillgängliga för vårdpersonalen betonas. Modern IT skapar nya förutsättningar, men också nya krav på lagar, avgränsningar och tillsyn av teknikens användning. Vi frågar oss om enkelheten i att hantera tillgängligheten kan innebära att exempelvis polisen och andra myndigheter steg för steg får egen tillgång till uppgifter av integritetskänslig karaktär. Det är vår uppfattning att det går att förena kravet på personlig integritet med behovet av nödvändig information för en god och säker vård. Men det handlar om att vara mycket observant och ha en hög medvetenhet om de fällor som lurar i den informationsteknologiska utbyggnaden, på grund av önskan att öka effektiviteten. Vi hoppas att Patientdatautredningen har en mer allvarlig inställning till problemen än de som regeringen – kanske oavsiktligt – ger uttryck för i skrivelsen. Vi citerar: ”… nuvarande lagar… för att trygga sekretess- och integritetsskyddet , medför icke avsedda begränsningar i möjligheten att utnyttja moderna IT-stöd i vård och omsorg” (s. 20).
Sammanfattningsvis så präglas regeringens skrivelse av ett starkt framtidsperspektiv, men få skarpa förslag. Det finns inte mycket av nya förslag, utan de presenterade visionerna och målen handlar om sådant som sjukvårdssverige och IT-branschen redan – om än splittrat – arbetat med sedan länge. Det är dock en utmärkt ambition att samordna regelverk och nationella standards för begrepp och termer så att informationssutbyte mellan olika system blir möjligt, men det ska alltid ske med den enskilda patientens intresse i fokus.