Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en tydligare lagstiftning för att personer med psykiska funktionshinder skall få det stöd som de har rätt till.
Resultatet av länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsyn av kommunernas verksamhet för psykiskt funktionshindrade visar att endast 40 procent av kommunerna så sent som år 2002 hade en verksamhetsplan för sitt stöd till psykiskt funktionshindrade. Hälften av kommunerna har inte skaffat sig kännedom om gruppen, och flera vet inte ens hur många psykiskt funktionshindrade som behöver stöd i hemkommunen. Det finns också tydliga brister i tillgången till stöd i boende och daglig sysselsättning. De ansvariga i kommunerna verkar tro att verksamhetsplanering och arbetsmetoder som gäller funktionshindrade i allmänhet också är giltiga för psykiskt funktionshindrade.
I dag finns det mycket kunskap om vad som gör att människor återhämtar sig från svåra psykiska besvär. Denna kunskap måste påverka utvecklingen av psykiatrin och socialtjänsten. Utvecklingen i länder som Nya Zeeland, Danmark, USA och England visar att ett mer återhämtningsinriktat arbetssätt är möjligt och att återhämtning kan vara det övergripande målet för verksamheterna. I Sverige nämns dock inte detta begrepp, vare sig i lokala, regionala eller centrala styrdokument.
I stället är det baspersonalen som tar detta synsätt på allvar. De ser att även personer med svåra psykiska besvär återhämtar sig. Personer med psykiska funktionshinder har unika behov och kräver därför specifika arbetssätt och flexibla organisationer. Men fortfarande är alltför mycket stöd och resurser inriktade på att dessa personer skall hantera sina funktionshinder i stället för att stötta deras återhämtningsprocess.
Det behövs därför ett långsiktigt och målinriktat arbete som stöttar utvecklingen av ett återhämtningsinriktat arbetssätt.