Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utkrävbara rättigheter i hälso- och sjukvården.
I Sverige finns inte någon lagstiftning när det gäller rätten att erhålla vård. I grannlandet Norge har en sådan rättighet införts. I Sverige är i stället landstingen skyldiga att ge vård. Skillnaden är att i Sverige, där rättighetslagstiftning saknas, är det landstingen som bestämmer, inte patienten eller den vårdbehövande. Konsekvensen blir att vårdgivarens bedömning är utgångspunkt för den vård som ges.
Utkrävbara rättigheter i hälso- och sjukvården bör bli verklighet även i Sverige. Lagstiftning om sådana rättigheter är nödvändig i en politiskt styrd och finansierad verksamhet där patientens möjligheter att välja är kringskuren. Patienten har i avsaknad av en utkrävbar rätt ingen eller begränsad möjlighet att hävda sig. I frånvaro av en rättighetslagstiftning för vård är patienten alltid den svagare parten och riskerar bli den förlorande.
Om man menar allvar med att stärka patientens rättigheter inom ramen för dagens vårdstrukturer krävs en rättighetslagstiftning där patientperspektivet är rådande.