Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rehabilitering och vård för att minska samhällets sjukvårdskostnader.
Det sägs ofta att det saknas pengar i stat, kommuner och landsting. Men frågan är hur vi handskas med de pengar som finns? Hur är det ställt med ”ekonomin” kring alla de köer som finns i den svenska sjukvården?
En viktig fråga:
Vad kostar köerna i sjukvården samhället? Ja, det vågar nog ingen räkna ut. Men att det handlar om många miljarder kronor står helt klart.
Att ha ”olika kassor” i samhället är i många fall – rent ekonomiskt – förödande. Då landstingen nu har dåligt med pengar så står folk i årslånga köer för att få vård. Att ha folk i köer kostar självklart inte landstingen något. Inget mera syns i deras statistik än att antalet väntande – och lidande – är si eller så många. Men det handlar om tusentals människor.
Landstinget Dalarnas socialistiska och vänsterpartistiska politiska ledning är ett exempel där man totalt har misslyckats med att sköta landstingets skattepengar. Köerna ringlar långa och allt slutar med att flera och flera avdelningar stängs och där servicen i vården försämras. Men kostnaden för de sjukskrivna hamnar hos staten (Försäkringskassan). De stora löften som gavs i valet 2002 om att köerna skulle bort var förstås bara s.k. valfläsk.
Rehabiliteringen och en snabb vård är alltså en viktig del. Det är viktigt att snabb vård ges och att rehabiliteringen snabbt kommer i gång för att minska statens kostnader. Snabb rehabilitering ger alltså ekonomisk ”vinst” för staten även om landstinget tvingas utföra en insats och kanske ser allt som en ”utgift”. Men allt måste ses i ett sammanhang.
Snabba åtgärder inom rehabiliteringen är viktigt, och detta både ur ekonomisk och humanitär synvinkel.
Svenskt Näringsliv skrev så här i en debatt:
När det gäller frågan om köernas inverkan anser både läkare och långtidssjukskrivna att köer inom sjukvården är ett mycket stort problem. Nästan hälften av de långtidssjukskrivna står för närvarande i kö inom sjukvården. De väntar ofta på utredning, magnetkameraundersökning, röntgen eller operation. Av dem som står i kö har 50 procent väntat i mer än två månader, 40 procent har väntat i mera än fyra månader och tio procent har stått i kö mera än ett år.
Det heter vidare:
”Med kloka insatser i systemet kan mångmiljardvinster skapas och mänskligt lidande reduceras.”