Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samordningen mellan utgående pension och inkomst av arbete för en ålderspensionär bör upphöra och ingen högsta åldersgräns tillämpas.
Det finns alla anledning att tillvarata även de äldres yrkeskompetens, erfarenhet och arbetsvilja. Alltfler synes enligt statistiken också vilja arbeta, hel- eller deltid, efter fyllda 65 år. Möjligheten har sedan 2003 utsträckts till 67 års ålder.
Inkomst av arbete samordnas dock med utgående pension så att den senare reduceras, vilket kan hämma arbetsviljan då insatsen för den återstående behållningen kan bedömas inte vara mödan värd. För låga incitament helt enkelt.
För att stimulera ålderspensionärer som gärna vill och kan inkomstarbeta – och har ett arbete tillgängligt – borde samordningen av pensionen med utgående lön upphöra. Pensionsrätten är en av den enskilde inarbetad och betalad förmån som borde tillhöra den enskilde oberoende av andra inkomster. Ålderspensionärer som har inkomstbringande arbete genom eget företag åtnjuter veterligen viss reducerad beskattning och behåller i övrigt sina pensionsförmåner utan reducerad samordning och utan någon åldersgräns. Det saknas skäl att behandla en anställd, lönearbetande ålderspensionär annorlunda i detta hänseende. Alltfler är vitala, arbetsförmögna och arbetsvilliga även efter fyllda 67 år, varför denna åldersgräns synes onödig. Valfriheten för äldre i detta sammanhang bör snarare tillåtas öka.