Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta drivmedelsskatter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att en större andel av trafik- och fordonsrelaterade skatter och avgifter återförs till investeringar i infrastruktur och trafiksäkerhetsarbete.
Nära tvåtredjedelar av priset på bensin utgörs av skatt, vilket inte är rimligt. Skatten är procentuell mot grundpriset: ju högre grundpris desto högre skatt. Dessutom tas omsättningsskatt ut på det belopp som motsvaras av varans grundpris plus skatten på grundpriset, vilket i sig är djupt stötande. En måttlig råvaruprisuppgång får med skatt på skatt därför snabbt ett starkt genomslag på slutpriset ut till kund.
Många är starkt beroende av bil i och utanför arbetet. De som bor i glesbygd med långa transportavstånd och barnfamiljer hör exempelvis hit. Undersökningar har visat att bil- och drivmedel är bland det sista som sådana hushåll drar in på vid behov av besparingar. I ljuset av ett allmänt alltför högt skattetryck, som inte minst drabbar låg- och medelinkomsstagare, framstår därför drivmedelsskatterna som särskilt kännbara för hushåll som dessutom är starkt beroende av tillgång till bil.
Ett dynamiskt tillväxtsamhälle med full sysselsättning förutsätter en hög rörlighet mellan individer, varor och tjänster. Hög rörlighet förutsätter i sin tur en utbyggd infrastruktur av god standard. Hittills har dock, proportionellt sett till behov och trafikintensitet, en ringa del av de samlade fordonsrelaterade skatterna och avgifterna återförts i form av investeringar i vägar och annan infrastruktur i och mellan de befolkningsrika regionerna. Ej heller, för den delen, i rimlig grad till trafiksäkerhetshöjande åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.