Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även ensamföretagare som driver sitt företag som enskild firma eller som handelsbolag skall kunna få del av den friskvårdsreform som infördes den 1 januari 2004 på samma villkor som andra grupper.
Från och med den 1 januari 2004 har arbetsgivare möjlighet att erbjuda anställda friskvård. För företagen är friskvårdssatsningen en avdragsgill kostnad. För de anställda är friskvårdsaktiviteter en skattefri förmån. Drivs ensamföretaget som aktiebolag erhåller företagaren också samma möjlighet till friskvård eftersom ägaren då betraktas som anställd. Däremot om ensamföretaget drivs som enskild firma eller som en handelsfirma är företagaren utestängd från denna reform. Skattelagstiftningen diskriminerar således i detta hänseende ensamföretagare som driver sitt företag som enskild firma eller handelsbolag.
Det är inte rimligt att endast en kategori ska stå utanför reformen om friskvård. Friskvård är en angelägenhet som alla borde kunna ägna sig åt på lika villkor. En förbättrad folkhälsa är också en viktig tillväxtfaktor i ekonomin, förutom att det är till gagn också för den som utnyttjar tillfällen till att bygga upp sig själv. Det gäller inte minst för egenföretagare av denna kategori som ofta har ett stressigt och ansträngande arbete för att få företaget att fungera. Dessutom är ensamföretagarna av denna kategori en viktig del av den svenska ekonomin.
Det är inte rimligt att ställa någon kategori utanför denna reform, allra minst ensamföretagare som driver sitt företag som enskild firma eller som handelsbolag. Av den anledningen inlämnades motion 2004/05:Sk466 med krav på en förändring som innebär att reformen även omfattar ovan nämnda kategori. Utskottets skrivning och motiv för avslag gör inte förhållandet tydligare. Förändringen av reglerna hösten 2003 innebär en förenkling av reglerna. Efter lagändringen blir avgörande för skattefriheten i huvudsak att motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen, är av mindre värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas ut mot kontant ersättning. Detta borde med lätthet kunna gälla för en som driver sitt företag som enskild firma eller handelsbolag. Av utskottets skrivning framgår inte med önskvärd tydlighet vilka förmåner i nämnda kategori som medger avdragsrätt. I varje fall är tydligheten och gränsdragningen av den karaktären att det har uppfattats av dem som berörs. En hänvisning till ett avgörande från fall till fall av rättstillämpningen är att ägna sig åt ett godtycke som inte är att rekommendera från likställdhetssynpunkt. Ett förtydligande av lagstiftningen på denna punkt är nödvändigt.
Vad som ovan anförs om att skattelagstiftningen bör ändras så att det framgår tydligt att även ensamföretagare som driver sitt företag som enskild firma eller som handelsbolag skall kunna få del av den friskvårdsreform som infördes den 1 januari 2004 på samma villkor som andra grupper.