Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra och avveckla fastighetsskatten.
Fastighetsskatten är orättvis, miljönegativ och konsumtionshämmande. Dessutom minskar den statens legitimitet, segregerar boendet och avfolkar skärgårdarna.
Orättvis eftersom den ger mycket olika ekonomiska förutsättningar vid samma inkomst beroende på var man råkar bo.
Miljönegativ eftersom åtgärder som en fastighetsägare vidtar för att t.ex. minska uppvärmningskostnaderna inte sällan ”belönas” med högre taxeringsvärde och därmed högre fastighetsskatt.
Fastighetsskatten hämmar konsumtionen eftersom det ekonomiska utrymmet för konsumtion minskar när skatten betalats.
Fastighetsskatten minskar statens legitimitet. Många människor känner sig gravt lurade när de har försökt planera sina ekonomiska liv så att de skall kunna bo kvar i sina hem även som pensionärer. De har betalat sina lån och trott på socialdemokratiska löften före val. Vallöften som har blivit skattehöjningar efter valen. Många människors tillvaro har slagits i spillror. Absurda, orättvisa och orimliga konsekvenser har blivit följden. Det kan vara svårt att då känna solidaritet med en stat som agerar på det sättet!
Fastighetsskatten avfolkar de attraktiva kustområdena inte minst i Bohuslän. Skärgårdssamhällena är oftast av mindre storlek och på öarna dessutom begränsade av naturliga orsaker – vatten. Vanligtvis utgör hamnområdena ett naturligt centrum för viktiga verksamheter och aktiviteter. Med tiden har ö- och kustsamhällena dock blivit alltmer attraktiva för fritidsboende. Oftast är det centralt (och hamnnära) belägna fastigheter i dessa samhällen som successivt köps upp av kapitalstarka storstadsbor, utlänningar m.fl. för att användas till fritidsboende ett par månader om året. Beroende på ökningen av huspriserna som detta inneburit i många skärgårdssamhällen under senare år blir den bofasta befolkningen i ökande grad numera utkonkurrerade som bostadsköpare. Eftersom andra alternativ till boende och även antalet småhustomter ofta är begränsade på dessa orter, tvingas det uppväxande släktet av den bofasta befolkningen därför inte sällan flytta från sina hemorter i skärgården och i stället bosätta sig på annat håll. Detta innebär i sin tur att samhälle efter samhälle utefter bohuskusten successivt håller på att ”släckas ned” för att på sikt sannolikt inte bli något annat än semesterbyar och sommarviste för kapitalstarka individer en kort tid på året.
För att ”hela” Sverige skall leva måste fastighetsskatten successivt avvecklas med en början under kommande budgetperiod. De absurda orättvisor som ligger i effekten av den s.k. belägenhetsfaktorn gör att den bör omdefinieras och sänkas under nuvarande mandatperiod.